SE441561B - Forfarande for redigering av videogram i ferg, s k klippning - Google Patents

Description

'as MMZW-O sätt. Om nu antalet linjer i en TV-bild (två delbilder, 625 linjer) hade varit ett jämnt tal, så skulle det uppfinningsmässiga proble- met ej ha existerat. Det ojämna antalet linjer hade emellertid ej kunnat undvikas, på grund av radsprângsproblemet mellan delbilderna.

För att avkoda krominanssignalen användes i PAL-systemet en refe- renssignal (färgbärvågen fø) från en vanligtvis kristallstyrd oscil- lator, vilken är faslåst till en serie korta bärvàgsutsändningar, vilka äger rum under linje- och vertíkalsbàflm Under dessa burst- faser utsändes bärvàgsfrekvens med fasförskjutningen varannan gang +13s°, varannan gång -13s° l förhållande till aan iaaallaka oscillatorfrekvensen.

Vid klippning, varvid man efter varandra i omedelbar följd, t.ex. på ett videoband (eller vid utsändning) förlägger en bildserie med vederbörliga styrsignaler, kan vissa problem uppstå, eftersom styr- signalernas periodicitet inte stämmer direkt med bildernas frekvens.

I PAL-systemet gäller exempelvis att periodiciteten går jämnt ut för en period motsvarande fyra helbilder (åtta fält), åtminstone om horisontalsynksignalerna fH och färgbärvågen fo härrör från en och sammàoscillatorfrekvens enligt formeln 4 fo f = ----- H 1135 + 4/625 som är rekommenderad av CCITT.

Detta uttryck kan skrivas Q 4 . 625 fn--vaa-:fií- fa eller 4 4 -.§ f fn “vw-svä- a Man ser omedelbart att nämnaren och täljaren saknar gemensam hel- talsfaktor (nämnaren är ju udda och slutar ej på 0 eller 5), samt att de båda frekvenserna gär jämnt ut efter 4 . 625 perioder för fH, alltså motsvarande fyra helbilder. I detta hänseende kan man 10 15 20 25 30 35 8461297-0 \_~¿ alltså lämpligen urskilja fyra typer av helbilder, som vi kan kalla I, II, III och IV. Två bildsekvenser kan skarvas utan varje problem beträffande styrsignalerna, om konsekutiviteten i detta hänseende förblir obruten, dvs om man gär från I till II, II till III, III till IV eller IV till I från en sekvens till nästa. (periodiciteten är alltså fyra helbilder eller åtta delbilder).

Denna typ kallar vi för enkelhets skull skarvtyp A. Skarvtyp A är i och för sig möjlig att alltid praktisera men den ställer stora krav och tvångsvillkor, om man är bunden till enbart denna. Klipp- ning av film på klassiskt sätt sker ju med en bilds noggrannhet, och det kan faktiskt vara viktigt i många fall att detta sker.

Noteras kan att en vanlig spelfilm är sammansatt av 800 - 1200 sammanklippta scener, varför enkel och oproblematisk klippning är ett villkor.

Ovan noterades att man i både PAL- och SECAM-systemet har en signalväxling från linje till linje, medförande ett slags svmmetri med perioden två helbilder (som alltså tillsammans har ett jämnt antal linjer). Man kan alltså tänka sig att skarva mellan två bilder frân jämnt till udda eller från udda till jämnt ordnings- tal enligt samma beteckning (alltsà I till IV, II till I, III till II eller IV tilllïï). Denna typ betecknar vi skarvtyp B.

Eftersom färgbârvâgen går jämnt ut på 4 bilder enligt ovan men alltså ej på 2 bilder, är det tydligt att 4 helbilder innehåller ett udda antal perioder av färgbärvågen, varför man inser att det föreligger en fasskillnad över två bilders avstånd, uppgåen- - de till 1800 eller en halv period. Detta kan korrigeras i en bandmaskin på känt sätt genom en tidbaskorrektor, som fördröjer linjesignalen lagom mycket. Man får då en förskjutning motsvaran- de 1/567 av en bildlinje, som uppträder som ett sidoskift i bil- den. Detta stör ej om scenerna är olika men kan störa vid anime- ring.

Hittills har dessa klipptyper varit de enda som ansetts möjliga.

Att klippa rutexakt har av alla fackmän ansetts vara en omöjlig- het, helt enkelt på grund av styrsignalernas struktur. 10 15 20 25 30 35 0ir91297-Û I Uppfinningen går ut på att eliminera denna begränsning och göra det möjligt att klippa rutexakt, dvs. att göra det möjligt att "skarva" signalerna vid godtycklig bildföljd.

Tabell 1 visar samtliga tänkbara bildföljder vid en skarv. Skarv- typerna A och B är enligt ovan tidigare Tabell I Sista bild Första bild efter skarv-skarvtyp A B C C 1 2 I II IV I III II III I II IV III IV II III I Iví I III Iv II kända och praktiserade. Problemet är nu skarvtyperna C1 och C2 enligt tabellen, och problemet, sådant det framstått, är att man vid en dylik skarv har så dålig korrespondens mellan kromasignal och referensfas i färgbärvàgen, att färgerna till en början efter klippetfiflir alldeles felaktiga. (Detta gäller i samma utsträck- ning för bàde PAL och SECAM). Genomföres ändå en dylik skarvning, så får man en bildstörning som är ganska märkbar och lätt igen- kännes till sitt ursprung av en i saken insatt tittare.

Detta problem löses enligt uppfinningen genom ett förfarande av inledningsvis nämnt slag, som företer de i den kännetecknande delen av krav 1 angivna kännetecknen.

Grundläggande för uppfinningen är sålunda att man ser till att få en konsekvent växling av krominanssignalens kodning även vid en sådan klippning, där kodningen naturligen är felaktig. Om man inte gör detta, är det visserligen möjligt att klippa, men den mottagare eller monitor som då mottar signalerna, kommer att "tappa takten", och det tar då mer eller mindre lång tid, innan felet kompenserar sig, normalt i PAL-fallet.en tid mot- svarande en halv bild, eftersom färgbärvâgsoscillatorn i TV- -apparaten måste hinna fasas om. - Enligt uppfinningen genom- 10 15 20 25 30 35 8491297-0 fln föres alltså vid en klippskarv av angivet slag en "bortkastning" av den första linjen i varje bild.

Betraktat vid visning på skärmen innebär detta att man får en förskjutning i vertikalled med ett radsprång - bilden förskjuts Verti kalt på bildrutan med ett helradigt radsprång, som motsvarar 1/300 av bildhöjden. Detta medför ingen nackdel vid motivväx- ling. Vid animering är det dock i allmänhet olämpligt, liksom för övrigt även skarvtyp B (Tabell I), eftersom man där har en förskjutning i sidled, som motsvarar en halv period i färg- oscillatorfrekvens.

Rent praktiskt kan uppfinningen utövas med hjälp av bandmaskiner av vanlig studiotyp, med föga komplicerad tillsatsutrustning.

Dylika maskiner, som är försedda med tidbaskorrektor, arbetar i princip med digitaliserade signaler. Vid avspelning digitali- seras signalerna linje för linje och inläses i minnen av FIFO- -typ, varifrån de sedan kan utläsas och ånyo omvandlas till analoga signaler och registreras på videobandet. Dylika maskiner Marconi eller SONY. Det är välkända och levereras t.ex. från AMPEX, utbyte av signalsekvenser för olika rader som uppfinningen för- utser låter sig relativt lätt göra på grund av denna principi- ella uppbyggnad, som är tillkommen för att möjliggöra över- kopiering över huvud taget från ett band till ett annat med kompensation för allehanda hastighetsvariationer och bibe- hållande av synkroniseringen.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas utifrân ett utförings- exempel enligt PAL-systemet, och i anslutning till ritnings- figurerna. Fig. 1 visar en konventionell tablå över PAL- -systemets signalföljd. Fig. 2 åskådliggör hur uppfinningen fungerar. Fig. 3 visar ett blockschema. Fig. 4 visar en del av ett blockschema hämtat ur en manual och åskådliggör en särskild, icke-begränsande utföringsform av uppfinningen.

Fig. 1, som är hämtad ur en standardmanual för PAL-systemet, visar hur delbilderna växlar i systemet, samt hur de olika linjesignalerna och burstfaserna är lagda i förhållande till vertikalsläcket, som har varaktigheten 25 linjer, och varav 10 15 20 25 30 35 det går två på en bild. Av de 625 linjer som går på en bild- period är det således endast 575 linjer som ingår i själva den synliga bilden, som startar med senare delen av linje 23. Första delbilden är slut med linje 510, och därefter följer linje 336, som efter ett vertikalsprång läggas mellan platserna för lin- jerna 23 och 24, linje 337 etc. till linje 623, som bara är halv. Detta framgår även av fig. 2, som visar linjeförläggningen på ett symboliskt sätt.

Som redogjorts för i inledningen, skall man enligt uppfinningen vid skarvning under vissa förhållanden ta bort en linje. Ett dylikt fall kan åskådliggöras genom fig. 1.

I fig. 1 är burstsignalernas fasning visad genom markeringar (+135° resp. -1350). Antag nu att man vill skarva slutet av den bild A, vars avslutning är (den svarta) linjen 625 överst, som faller i ett bildsprång, med bild C i diagrammet. I bild A ser vi att den sista burstfasen (i linje 622) har fasen +135O, och att alltså plusfasen ligger i linjer med jämnt ordningstal.

I bild B i diagrammet ligger första burstfasen i linje 7 och har fasen +135°. Här ligger alltså plusfasen i en udda linje, och anpassningen är riktig, i det att krominanskodningen där- med växlar. Om vi nu vill hoppa över bild B i diagrammet, så ser vi att i bild C första burstfasen ligger i linje 6 samt har fasen +135°. Om vi gör en dylik skarvning kommer därför att inträffa ett fasfel med 1800 mellan bursten och färgbärvågens oscillator i en mottagare, men om en anpassning av oscillatorn till rätt takthållning kunde ske omedelbart, så skulle detta inte vara något problem, men detta är ej praktiskt möjligt. (Ännu besvärligare skulle en motsvarande omställning vara i SECAM-systemet). Följden blir att när färgsignaler ankommer från och med linje 23, så blir kodningen fel.

Enligt uppfinningen låter man nu infasningen vara anpassad samt "hoppar över" en linje i systemet. Vid videosignalens rekonsti- tuering, somutföres vid överkopieringen, låter man burstfaserna fortsätta på samma sätt i det föregående och i det följande av- snittet, medförande att bild C erhåller positiv fas i linje med jämnt ordningstal. När platsen på videobandet motsvarande linje_23 10 15 20 25 30 35 7 84012974) kommer framför huvudet, lägger man där en svartnivå, och där- efter lägges i platsen för linje 24 den signalföljd som hör till linje 25 osv. Av diagrammets fortsättning ser man att detta innebär att den information som var avsedd för linje 310 hamnar i linje 309 och att linje 310 blir tom på information och utsläckt. Svepfunktionerna fortsätter på vanligt sätt, och i linje 323 hamnar signalföljden för linje 324 istället för den som var avsedd för linje 323, vilken senare kommer i vertikal- släcket. Till sist kommer i linjen 622 att hamna signalföljden för linjen 623, och linjen 623 blir utan. Bilden kommer med andra ord att förskjutas på skärmen vid visning, i höjdmått mot- svarande tvâ linjer.

Inledningsvis har noterats att färgbärvâgens frekvens går jämnt ut över fyra helbilder (8 fält) men över denna period alltså har ett udda antal perioder. Vid mitten av ett dylikt intervall, vid vars ändar färgbärvâgen alltså har en och samma fas, halv period. inser man att färgbärvâgen måste vara förskjuten med en En skarvning, som skall ge rätt fas, måste ta hänsyn till detta, vilket sker genom att den digitaliserade bildsignalen avges, under styrning av tidbaskorrektorn, med en motsvarande tids- förskjutning om en halv period. Detta svarar emot ca 1/567 av en linje, eller någon enstaka mm. Man inser på samma sätt att en delning av 8-fältsintervallet i fyra delar medför att man i för- hållande till intervallets ändpunkter har fasförskjutningar om resp. H/2, ¶ och 3n/2 att kompensera, för att kodningen skall bli riktig. Dessa motsvaras alltså av fallen enligt Tabell I resp. C1, B och C2. I samtliga dessa erhålles alltså horison- tella förskjutningar med varierande belopp, på grund av tidbas- korrektorns inverkan.

Normalt utövas uppfinningen med hjälp av en dator, som bringas att styra de båda bandmaskinerna, så som framgår av fig. 3.

Vid det följande icke-begränsande utföringsexemplet kommer att beskrivas ett sätt för uppfinningens förverkligande vid en apparat av märket AMPEX VPR 2B, som registrerar på entumsband typ C. ~c4@12s7-u 3 10 15 20 25 30 35 När man gör en inspelning på ett band av det slag som här avses, inspelas på bandet förutom ljud- och videosignaler ett kontroll- spår (control track). Detta innehåller information om hur signalen på bandet är inspelad och tjänar till att vid uppspel- ning låsa bandtransporten till en särskild, i maskinen alstrad stationsreferens (kristallstyrd).

Denna kontrollsignal innehåller en negativ puls i början av alla udda fält (delbilder), en positiv puls i början av alla jämna fält och ett pulståg av speciellt utseende (negativ + positiv + negativ) i början av vart åttonde fält (fält 1 i 8-fältssek- vensen). När bandet då spelas upp, alstras när bandet går med rätt hastighet en intern 8-fältspuls (en för var fjärde bild, dvs. 6,25 Hz), en 4-fältspuls (12,5 Hz) och en 2-fältspuls (25 Hz).

Ur stationens synkutrustning alstras samtidigt signaler mot- svarande dessa tre signalserier, och inlåsning sker av band- driften till dessa signaler. Dessutom alstras en s.k. PAL-fas- signal med en puls för varannan linje, dvs. med frekvensen 7,8 kHz, vilken anger när färgsignalen skall vara inverterad eller normal.

Själva inlâsningen av bandmaskinen går så till, att servot för bandhastigheten för bandet går med 95% av nominell hastighet, då alltså stationens och bandets kontrollsignaler successivt förskjuts mot varandra, tills koincidens föreligger då servot för bandhas- tigheten bringas till att låsa i rätt hastighet. Man kan då, vid dessa i handeln förekommande maskiner, låsa 8-fältskorrekt, men man kan också bestämma'sig för att låsa 4-fältskorrekt, varvid 6,25 Hz-villkoret bortfaller.

Vid ett exempel av en tillämpning av uppfinningen kan man t.ex. ha ett antal bandrullar, som är upptagna vid filmning och där- vid försedda med kontrollspår. Vidare finns i en av ljud- kanalerna (ibland i videosignalens vertikalsvepdel) en rut- markering i timmar, minuter, sekunder och rutor (25 rutor går ju på en sekund). inför klippningen avgör klipparen vilka scener han vill ha på det slutliga bandet och listar för varje scen successivt rutmarkeringarna för första och sista bild. 10 15 20 25 30 35 8401297-0 Detta arbete kan utföras på olika sätt, och ett av de billigaste är att arbeta med en kopia överspelad på en enklare VHS-kassett där varje bildruta vid överspelningen på i och för sig för fack- mannen känt sätt försetts med i bilden synlig rutmarkering.

Denna lista används sedan vid den slutliga redigeringen eller klippningen.

Det videoband som skall motta den slutredigerade videofilmen, prepareras sedan i en bandmaskin genom att förses med en genom- gående kontrollsignal samt med rutmarkeringar i löpande ord- ningsföljd i den därför avsedda ljudkanalen. Därefter vidtar en överspelning från originalbanden. Kopiebandet, som nu är pre- parerat, sitter i en första bandmaskin och ett första original- band insättes i en andra bandmaskin. Vi kan anta att man önskar lägga över avsnittet på originalbandet med förstarutan 0 tim. 3 min.8 sek.ruta 11 och sistarutan 0 tim. 3 min. 52 sek. ruta 2, vilket avsnitt skall kopieras med början vid 0 tim. 1 min. 16 sek. ruta 2.

Man har då inställt den andra bandmaskinen till att försumma 8-fälts-synkroniseringen. Banden inställes vardera 6 sekunder före klippunkten, genom spolning framåt eller bakåt alltefter fallet. Nu fastställes om 4~fältssynkroniseringen är möjlig.

Detta sker genom att man i båda fallen lägger ihop talen för sekund och ruta och får då i detta fall resp. 19 och 54, alltså det ena udda och det andra jämnt. 4-fältssynkroniseringen passar då inte. Vi har något av fallen C1 eller C2 enligt Tabell I ovan. (Om båda hade varit jämna eller båda udda, så hade det uppfinningsmässiga problemet inte förelegat i detta fall). För denna överkopiering genomföres då den åtgärden, att man inverterar en signal i den andra bandmaskinens styrenhet, vilket förklaras närmare nedan. - Bandmaskinerna startar och bringas att gå synkront under den starttid som finns tillgäng- lig, och synkronism uppnås, varefter på rätt punkt överkopie- ringen av videosignalen genomföras utan problem, varvid alla styrsignaler i videosignalen blir riktiga. - Man fortsätter därefter med en ny scen, varvid man får spola om banden till resp. lägen motsvarande 6 sekunder före klippet, utföra beräk- ningen, starta och kopiera, osv. Ordningsföljden mellan kopie- 10 15 20 25 30 35 8461297-0 w ringarna från original till kopia kan lämpligen ske med und- vikande av långa spoltider, eftersom man i och för sig har full valfrihet._När allt som skall hämtas från det första original- bandet är överkopierat, fortsätter man med nästa originalband, som monteras i den andra bandmaskinen.

Vi kommer nu fram till den modifikation som är nödvändig i den avspelande, andra bandmaskinen, i enlighet med utförings- exemplet, där en maskintyp med beteckningen AMPEX VPR 2B ut- nyttjas. Det hänvisas härvid till manualen "VPR ZB Theory and Maintenance 1809477". l För att möjliggöra tillämpningen av sättet enligt uppfinningen, måste man se till att fasvända den signal som svarar emot halva linjefrekvensen. Fig. 4, som är hämtad ur den nämnda manualens “Fig. 2-54, Color Framer", visar en del av ett blockschema med en referensgenerator, som på ingången tar emot horisontella referenssignaler (en per linje), vilken i en vippa divideras med 2. Som framgår av figuren, har denna vippa två utgångar, som med en strömställare J3 kan valfritt kopplas vidare. Denna ström- ställare kan i princip användas för att göra omfasningen enligt uppfinningen för hand. Naturligare är att låta detta ske automa- tiskt, vilket kan ske genom att istället för strömställaren J3 insätta en växlingskrets, till exempel en integrerad krets 74 LS 157 (Texas Instruments), vilken kan styras med en yttre signal från en minidator, som i så fall också får sköta de ovan nämnda “paritetsberäkningarna“. Den principiella uppkopplingen är sålunda som i fig. 3.

Genom att då växla fasen på 7,8 kHz-signalen vid "felaktig bild- följd" erhålles den uppfinningsmässiga effekten att kunna genom- och C enligt Tabell I. föra skarvtyperna C1 2 Denna operation genomföres i den maskin, där originalbanden läses, vilken inställes som "slavmaskin" i förhållande till den maskin där den färdigklippta versionen tillverkas.

Ehuru fackmannen genom att konsultera den nämnda manualen kan förvissa sig om att uppfinningen därmed fungerar, kan det vara 10 15 20 25 30 35 M NrNZST-Û lämpligt att kort beskriva vad som händer vid överkopieringen.

I den uppspelande (andra) maskinen omvandlas videosignalerna (luminans- och kromainnehållet) från analoga till digigala signaler och lägges i särskilda linjeminnen samt utläses i taktstyrning till en analog-digital-krets för att sedan, för- flïflalned alla styrsignaler, överkopieras. Som en följd av denna synkronisering inträffar automatiskt både den inledningsvis nämnda "bortkastningen“ av en linje och den sidoförskjutning som sker på tidigare känt sätt även vid skarvtyp B, dock med annat belopp, medförande den nämnda sidoförskjutningen. Någon ytterligare åtgärd behövs alltså, helt överraskande, ej vid an- vändning av en dylik uppsättning av maskiner, utan man erhåller automatiskt den önskade "bortkastningen“ av en förstalinje i varje bild, så som framgår av fig. 2. Detta sker därigenom att uttagningen från de separata radminnena styres av tidbaskorrek- torn, så att den önskade effekten uppnås. Detta sammanhänger rent praktiskt med att utläsningen från den uppspelande bandmaskinen, för möjliggörande av tidbaskorrektionen, alltid ligger några horisontalrads tidsenheter före inskrivningen i den inspelanëe bandmaskinen. Den taktstyrda upphämtningen från de digitala, radvis anordnade minnena kan därmed ske genom överhoppning av en rad, varigenom den uppfinningsmässiga förskjutningen med en linjes avstånd kan genomföras.

.Uppfinningen är emellertid inte begränsad till det visade ut- föringsexemplet utan kan genomföras med andra medel, såsom tidšfördröjningskretsar av konventionellt typ, varigenom det alltså är möjligt, låt vara med mindre enkla åtgärder, att genomföra uppfinningen utan att videosignalerna behöver digi- taliseras.

Ehuru det detaljerade utföringsexemplet endast visat en ut- föringsform avpassad för PAL-systemet och för en viss, i och för sig vanligt förekommande bandmaskin, vilken är avpassad för band av C-standard, är det för fackmannen klart att den angivna metoden även kan brukas vid andra typer av maskiner, För det amerikanska 1 det att samt för registreringar i SECAM-system.

NTSC-systemet torde metoden vara av mindre intresse, 8-41297-0 il man där arbetar med bildfrekvensen 30 bilder per sekund och därför på grund av frånvaro av all direkt kompatibilitet med kinematografifrekvensen 24 bilder per sekund brukar fält- (halvbilds-) skarvningar, varvid problemen är helt annorlunda.

Emellertid förekommer faktiskt i USA att man spelar in film med 30 bilder per sekund, för att få anpassning till televisionens 30-bildssystem vid överspelning till video, varvid samma problem föreligger och uppfinningen kan tillämpas även vid NTSC-systemet.

Claims (5)

10 15 20 25 30 35 8ls129?-Ü 15 Patentkrav

1. Förfarande vid redigering av videogram i färg s.k. klippning, varvid på ett videoband i en första bandmaskin registreras videogramsekvenser hämtade från ett videoband i en andra bandmaskin, i form av en första bildserie, avslutad med en sista bild, samt i omedelbar skarvande anslutning en andra bildserie, som börjar med en första bild, och varvid tillses att som första linje i den andra bildseriens första bild har en krominanskodning som är motsatt krominanskodningen för den första bildseriens sista bilds sista linje, k ä n n e t e c k n a t av att vid det fall att den andra bildseriens första bilds första linje har samma krominanskodning som den första bildseriens sista bilds första linje, vid den andra bildseriens registrering genomföres en förskjutning med en linje, varvid i varje bild den första linjens signal ersättes med en svartnivå, den andra linjens signal er- sättes med den första linjens signal osv., och den sista linjens signal ersättes med den näst sista linjens signal, vilken för- skjutning genomföres för samtliga i den andra bildserien in- gående bilder.

2. Förfarande enligt krav 1, varvid bandmaskinerna är av den kända typ, där videosignalen för varje linje digitaliseras och lägges i ett av en serie av sekvensminnen för att därifrån under taktstyrning av en tidbaskorrektor utläsas och åter om- vandlas till analoga signaler och inskrivas på videobandet i den första bandmaskinen, k ä n n e t e c k na t av att den' nämnda förskjutningen genomföres på så sätt, att utläsning sker från- ett sekvensminne som är till sin ordningsföljd förskjutet med en enhet.

3. Förfarande enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att, för åstadkommande av den nämnda förskjutningen, en referens- signal med perioden 7,8 kHz fasväxlas med 1800.

4. Förfarande enligt krav 2 eller 3, k ä n n e t e c k n a t av att, före överkopieringen, på videobandet i den första band- maskinen registreras en genomgående serie av styrsignaler och 10 15 20 sumzsv-o i a rutmarkeringar, att det i den andra bandmaskinen körda bandet är försett med motsvarande styrsignaler och rutmarkeringar, att vid själva redigeringen från bandmaskinerna uttages rutmarke- ringssignaler, vilka ledes till en styrdator, som med utgångs- punkt frân rutmarkeringarna och en däri inläst lista över de klipp som skall genomföras vid klippningen, för varje klipp beräknar krominanskodningen för resp. sista och första bilder vid klippet, varvid vid lika krominanskodning styrdatorn avger en signal till den andra bandmaskinen för att omfasa en däri alstrad styrsignal.

5. Förfarande enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t av att såsom förberedelse för redigeringen framställes en kopia av varje videoband, från vilket videogram skall hämtas vid redige- ringen, vilka videogram förses med kompletterande videosignaler innehållande vid uppspelning synliga rutmarkeringar angivande tidsskala och rutnummer, varvid dessa band avspelas av en redigerare, som bestämmer vilka sekvenser av bilder som skall överkopieras samt deras ingående ordningsföljd och upprättar en lista över första och sista bilds rutmarkering för varje dylik sekvens, vilken lista därefter inläses i den nämnda styrdatorn, som sedan bringas att styra den första och den andra bandmaskinen.