SE432645B - Tetningsanordning for tetning i en riktning mellan samverkande ytan av en cylindrisk halighet och mantelytan av en deri rorlig spindel - Google Patents

Description

82025 filš- 4 10 15 20 25 30 35 där såväl slid som ventilhusets slidhål måste ligga inom ca 2 tusendels mm. För stora ventiler och vid höga täthete- krav måste slidprincipen ersättas med ventilfunktioner av sätestyp. Sätesventiler har dock begränsningar i sin styr- ' 'barhet, varför en tät och friktionsfritt styrbar slidven- til alltid har varit ett önskemål. Hydraulventilen med tätningsringar förekommer idag inte då de utföranden som är kända ger oacceptabla friktionskrafter. En föga upp- märksammad men betydande nackdel med den spalttätade slidventilen är att problemet med att minska läckaget och slidfriktionen styr den konstruktiva utformningen helt och därmed finns praktiskt taget ingen konstruktiv frihet kvar. Det leder till skrymmande, tunga och dyra ventiler, som dessutom inte är vare sig täta eller styr- bara med små krafter. Nu nämnda nackdelar och problem föreligger också vid kolvpumpar som ju arbetar med spalt- tätning och i övrigt kan framhållas svivelkonstruktioner där spalttätning skall föreligga för att tillåta en ro- terande rörlighet under det att ett axiellt läge skall bibehållas med hjälp av ett hydraultryck som inte får försvinna ut genom spalttätningen.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning tar sikte på att eliminera ovan nämnda och andra kända nackdelar genom att tillåta ett visst litet läckage förbi tätningsytorna och utnyttja de hydrauliska förhållanden som därvid råder för att elimi- nera friktion. Det kännetecknande för uppfinningen är därvid att ringen har små tvärsnittsdimensioner i för- hållande till spindeln och omslutande hålighet. Att ringen är så slank att dimensionerande fludimmtryck över ringen förmår ändra ringens diameter men är av så styvt material, att formförändring av ringens tvärsnitt är försumbar vid sidan av ringens diameterförändring, att ringens tätningsyta är svagt konisk:0Ch försedd med minst ett runtomgâende spår och att ringen är så förlagd att' tätningsytan vid samverkan med endera av hålighetens och 10 15 20 25 30 35 spindelns tätningsyta bildar en spalt, som har minskan- de höjd (>0) i riktning mot den sida av ringen som av- tätning skall ske mot, dvs. i läckagets flödesriktning och att samverkande tätningsytor har så fin ytprofil att summan av deras profildjup är mindre än nämnda spalts minsta avstånd vid högt tryck och att ringen vid sist- nämnda sida anligger mot spårets radiella insida utefter en stödyta, som är ringformig med väsentligtmindre höjd än ringens tvärsnittshöjd och som är förlagd angränsande till tätningsytan så att ringen kan förvridas ur sitt centrumplan, varjämte nämnda stödyta har så litet höjd- mått i förhållande till ringens axiella mått att frik- tionskraften i stödytan kan övervinnas av på ringen radiellt verkande krafter.

De fördelar som uppnås med uppfinningen är följande: a) läckaget blir mycket lågt och endast svagt beroende av trycket, b) friktionen blir nära 0 till följd av att kontakt mellan ring och slid ej kan uppstå, c) ventilhuset kan konstrueras tämligen fritt, dvs. *form och materialval och spindelns diameter kan väl- jas fritt och då med fördel stor. Dimensionering kan i princip ske för hâllfasthet och ej med tanke ensidigt på deformationer och temperaturutvidgning.

Härledda fördelar härav blir: d) stor konstruktiv frihet och anpassningsförmåga till de flesta önskemål. e) "Lågt läckage"; ger lägre kostnad till följd av billigare slidventil samt eliminering av behovet av extraventiler för tätningsfunktionen. f) "Låg friktion"; ger bättre styrbarhet samt möjlighet vid ventiler att styra t.ex. direkt i stället för med servohjälp eller direktverkande elektromagnet utan hydraulisk servohjälp. 8202564-4- 10 15 20 25 30 35 I det följande kommer nu några utföringsformer av upp- finningen att beskrivas med hänvisning till bifogade ritningsfigurer.

Fig. l visar diagram över flödesläckage som en funktion av trycket.

Fig. 2 visar därvid starkt förenklat en applicering av uppfinningstanken i en styrventil.

Fig. 3 visar i större skala ventiltätningen enligt den första utföringsformen.

Fig. 4 visar schematiskt tryckförhållandena över ven- tilanordningen i ett skede av tätningsförloppet och fig. 5 visar på samma sätt tryckförhâllandena i ett annat skede.

Fig. Ga och Gb visar schematiskt varför en tätnings- ring klämmer fast runt en spindel. I Fig. 7a och 7b visar schematiskt hur fastklämning eli- mineras med spår i ringens tätningsyta.

Fig. 8 illustrerar förhållandet mellan tätningsytornas ytfinhet och spaltens storlek.

Fig. 9 visar i förstoring och starkt förenklat en andra utföringsform av uppfinningen, vilket också gäller för vad fig. 10 visar.

I fig. ll visas en sista utföringsform av uppfinningen.

Fig. l visar i diagram flödesläckaget som en funktion av trycket vid tätningsspalt. Kurvan A visar därvid för- loppet vid konstant viskositet och konstant spel. Kurvan B visar förloppet med hänsyn tagen också till viskosi- 10 15 20 25 30 35 82Ü2564-fïi tetssänkning p.g.a. frigjord värme. Kurva C visar för- loppet då förutom tidigare nämnda förhållanden hänsyn också tages till deformation av ventilhus (sliden de- formeras ej). Kurvan D visar förloppet vid tätningsan- ordning enligt uppfinningen och det framgår att efter kort stigning i början kurvan snabbt planas ut så att läckaget förhåller sig i stort sett konstant med ökande tryck. Det är en ej tidigare uppnådd och också okänd effekt.

I fig. 2 visas ett ventilhus 1. Detta ventilhus har ett axiellt hål 2, i vilket är fram- och åter förskjutbart en spindel 3. Spindeln reglerar flödet från en inlopps- kanal 4 och förbi en förträngning av spindeln och ut genom en utloppskanal 5. Det förutsättes således att det större trycket råder i inloppskanalen 4 och att samma tryck råder i utloppskanalen 5 när spindeln öppnar förbindelsen mellan kanalerna. Tätningsanordningen skall täta dels utåt ur ventilhuset, dels mellan kanalerna 4 och 5 när inloppskanalen 4 skall vara stängd relativt utloppskanalen 5. Tre stycken tätningsringar 6, 7 och 8 är därför anordnade. Tätningsringen 6 tätar utåt åt vänster förbi spindeln 3 och tätningsringen 7 tätar till höger från inloppskanalen 4 mot utloppskanalen 5 när spindeln 3 befinner sig i sitt vänstraste icke visa- de läge. Tätningsringen 7 stöder i det visade läget med insidan mot bommar 32, som utgör förlängningar av spin- delns tätningsyta (mantelytan). Tryckförbindelse mellan kanalerna 4 och 5 bildas således av axiella spår mellan bommarna. Tätningsringen 8 tätar utåt höger, dvs. ut ur ventilhuset 1. Det skall således noteras, att tätnings- ringarna enbart kan utföra en tätningsfunktion i en rikt- ning och detta framgår av nedanstående beskrivning.

Av fig. 3 framgår tätningsringens konstruktiva utform- ning. Tätningsringarna 6, 7 och 8 enligt fig. 2 är lika utformade och fungerar på samma sätt men i det följande 8202564-4 10 15 20 25 30 35 beskrives bara för enkelhetens skull tätningsringens 8 funktion. Ringen 8 är således anordnad i ett ringspår 9.

I ritningsfiguren 3 visas ringen 8 i tvärsnitt. Tvär- snittet är i princip rektangulärt men på ringens högra ändsida finns en ringformig utskjutande ansats l0 och ringen stöder med denna ansats mot spårets 9 insida ll.

En mekanisk kraft i form av en ringformig bladfjäder 31 kan pressa ansatsen 10 mot insidan ll för att åstadkomma tätning dememellan innan hydraultrycket gör sig gällande.

Såsom framgår ligger ansatsen 10 förlagd vid ringens insida 12. Höjden för ansatsen l0, dvs. dess mätt i ra- diell led är liten och företrädesvis är ringens bredd, dvs. axiella måttet utefter insidan 12, 4-12 gånger stör- re än ansatsens radiella höjd. Ringens radiella höjd är liten även vid stora spindlar och praktiska mått kan vara från 0,5 mm upp till 5 mm. Bredden på ringen kan vara l-5 mm. Ringen är såhäks liten i vad avser måtten och den är också utformad av elastiskt material, t.ex. stål, så att den är slank. Den påverkas av de hydraulis- ka krafter som förefinnes runt ringen, t.ex. påverkad av fluidet som strömmar mellan slid och ring. Såsom fram- går av fig. 3 är ringen så anordnad i spåret 9 att det ' I förefinnes spel för ringen att röra sig i spåret i alla riktningar även om i fig. 3 ringen visas anligga åt hö- ger i spåret, dvs. ansatsen l0 stödjande mot insidan ll av spåret. Fluidumtryck uppträder på ringens alla sidor förutom där ansatsen 10 anligger mot insidan ll. Fluidet förbi spindeln och tätningsringen antages ske i pilens 13 riktning. I själva verket kan inte tätningsringen om- besörja tätning mot annan strömningsriktning än den som pilen visar. På vänster sida om ringen 8 kommer därvid ett visst tryck att råda medan trycket på andra sidan om ringen är litet. Som framgår av fig. 3 är ringens insida eller tätningsyta konisk i förhållande till axiel- la riktningen. Koniciteten är mycket liten. Detta inne- bär att ringen 8 är applicerad i ringspåret 9. En ring- formig spalt bildas mot spindeln 3 där spalthöjden till 10 15 20 25 30 35 _ spalt_följer följande formelzg '8202564-4 vänster, dvs. vid fluidets inlopp i spalten är större än vid utloppet, dvs. vid ringens högra sida. Spalthöj- den vid vänstra sidan betecknas med 14 och vid högra sidan, dvs. utloppssidan med 15. I det följande förut- sättes, att trycket till vänster om ringen 8 är av visst storlek, medan trvcket till höger är noll. Det kan också visas, att trycket per längdenhet vid strömning i en %2»=-Q konstant/hå _ där h är spalthöjden och 1 spaltens längd jämte Q utgör: flödet. » I ringens 8 insida 12 (tätningsytan) är runtomgâende periferiella spår 33 anordnade, vilka balanserar ringen och håller den frilagd från spindeln 3, se vidare nedan i anslutning till beskrivning av fig. 6a - 7b.

Pâ grund av tryckfördelningen över ringen, som nedan mer kommer att talas om så kommer trycket.pâ ringen att bli olika på de skilda sidorna. Som tidigare nämnts är ringe relativt slank och trycket kommer därvid att kunna för- ändra ringens form något så att den komprimeras och inta det läge som visas med streckade linjer i figuren. Därvi gäller således att ringens högra sida kommer att sjunka ner mer än den vänstra sidan, dvs. så att spalten före ändras och får mindre höjd i högra änden, dvs. utlopps- änden för fluidet än i inloppsänden. Spalthöjderna 14 och l5 förändras således och detta innebär också att ringen vrides något, dvs. förvrides åt höger i fig. 3.

Således gäller för ringens form och läge att med hel- dragna linjer detta angives innan trycketkomprimerat ringenochförändrat dessform. Med streckade linjer i fig. 3 visas ringens läge och vridning efter komprime- ring på grund av tryckförhållandena.

I fig. 4 visas nu schematiskt tryckfördelningen över ringen innan ringen komprimerats och förvridits. Ringen betecknas således schematiskt med 8. Med 16 illustreras 82012564-4 10 15 20 25 30 35 8 v tryckfördelningen över ringens ovansida, 17 visar tryck-_ fördelningen på ringens vänstersida och 18 visar tryck- fördelningen på ringens högra sida. 19 visar tryckför- delningen på ringens insida 12. Med 20 visas resulteran- de tryckfördelningen i axiell led. På samma sätt visar 21 resulterande tryckfördelningen i radiell riktning. Det framgår härav att den resulterande radiella kraften en- ligt kraftfördelningen 21 trycker samman ringen radiellt samtidigt som den vrider ringen så, att spaltens konici- tet ökar. Den resulterande axiella kraften enligt kraft- fördelningen 20 pressar ringen axiellt åt höger så att anliggning förekommer vid ansatsens 10 anliggningsyta mot insidan ll av spåret (se fig. 3). Anliggningskraften är dock så låg, att de härav uppträdande friktionskrafterna mellan ansatsen 10 och insidan ll lätt kan övervinnas av de radiella krafterna, varigenom ringen blir självcentre- lrande i spåret. De radiella krafterna utgöres dels av de hydrauliska enligt kraftfördelningsskissen 21, dels ringens fjäderkraft i radiell led.l I fig. 5 visas hur tryckfördelningen mot ringen blir ~ efter det att ringen komprimerats av de radiella kraf- _ terna. På samma sätt som tidigare visas med 22 tryckför- delningen över ringens utsida eller ovansida och med 232 och 24 visas tryckfördelningen över ringens vänstra si- da respektive högra. Med 25 visas tryckfördelningen över' ringens insida 12. Med 26 betecknas den axiella resulte- rande kraftfördelningen. Det framgår därav i jämförelse med fig. 4 att den axiella kraften som är låg något ökar 2 då ringen vrides och minskar mot ett mindre spel, dvs. spalthöjd. Höjden för ansatsen 10 göres så liten, att den radiella kraften ungefärligen lika med fjäderrings- kraften i ringen lätt kan förskjuta ringen i radiell riktning.

Med 27 visas resulterande radiella kraftfördelningen på ringen. Det framgår att den resulterande kraften minskar 10 15 20 25 30 35 820256/'w-fll 'då spelet, dvs. spalthöjden minskar och den resulterande kraften skulle bli noll om spelet, dvs. spalthöjden skul- le bli noll. Spelet mellan ringen och spindeln, dvs. spalthöjden minskar således ned till ett litet värde där fjäderspänningen i ringen från dess komprimering och den resulterande radiella kraften halanserar varandra. Dimen- sioneringen är således sådan för ringen att ringen aldrig tillátes mekaniskt anligga mot spindelns tätningsyta. Som exempel kan angivas att praktiska mått för Spalten Vid spaltens mitt kan vara 2 - 5 p medan spalten vid inloppet kan vara l - 2 p större än vid spaltens utlopp.

Behovet av ett eller flera runtomgâende s.k. balanserings- spår 33 förklaras av att tätningsringen är så vek och tryckkänslig att den kan låsa sig med en mycket hög lås- kraft i samband med tryckökning från nolltryck och detta innan en konisk tätningsspalt hinner bildas runt om hela periferien mellan tätningsytgrna.

Lâsningsfenomenet uppträder om en tätningsring utan balanseringsspår anligger mot sliden 3 någonstans på sli- dens omkrets och detta med hela sin tätningslängd, se vid 34 fig. 6a. Som visas i fig. 6b, bildas då ett linjärt avtagande tryck mellan tätningsring och slid. Då det på tätningsringens 8 utsida verkande trycket är konstant kommer det på ringen lokalt verkande resulterande trycket att få en triangulär fördelning och ett medeltryck, som motsvarar halva trycket på ringens trycksida. Till följd av att ringen är vek i förhållande till använda tryck kommer ringen att tryckas mot sliden 3 utan spel lokalt, där ringen vid tryckökningens början låg emot och denna pressningaw"ringen mot sliden kommer att sprida sig från utgångsstället till en runtomgâende anliggning, vilken ej kan hävas förrän trycket återigen har nått ett mycket lågt värde. Den låskraft, som på detta sätt bildas innan en kcnisk spalt bildas blirmwcket hög för den typ av relativt trycket mycket veka tätningar, som föreliggande PO CD .flës 2564- 10 - uppfinning avser och gör denna helt oanvändbar. 10 15 20 25 30 35 Exempel på sådana tätningskonstruktioner och ringar, där ej detta förhållande med låsning beaktats, beskrives i t.ex. DE OS l 475 588. De anvisningar, som finns i denna skrift är därför helt otillräckliga i vad avser en slank tätningsringskonstruktion som skall klara höga tryck för ett_hydraulflöde utan risk för låsning mellan ring och samverkande tätningsyta.

Om den relativt trycket mycket veka tätningsringen 3 är konisk och dessutom försedd med ett eller flera balan- seringsspår 33, kan denna initiallåsning ej uppstå, se fig. 7a. Trycket i en anliggningspunkt 34 mellan slid 3 och tätningsring 8 får nu en linjär fördelning på det sätt, som uppstår utan balanseringsspår i och med att den koniska tätningsringen på motsatt sida, vid 35, mot anliggningen viaäbalanseringsspâren 33 ger ytan ett tryck, som ligger nära det tryck, som ligger mot tätningsringens utsida, se fig. 7b. Det bildas således ingen låsning vid tryckökningen från noll, utan ringen börjar att minska sitt spel vid sin minsta diameter, vid 36, varvid en centrerande kraft således verkar på ringen, så att en runtomgâende spalt nu med tilltagande konicitet bildas.

Det är således omöjligt att uppnå låst läckage och låg friktion och frihet mot låsning mot sliden medelst tätningsringen när denna är relativt trycket vek, så- vida ringen saknar balanseringsspår 33 eller initial- konicitet och dessutom inte har en stödyta, som är så liten att de där, i radiell riktning, verkande friktions- krafterna inte är mindre än de från tätningsspalten kommande, på ringen verkande centrerande krafterna.

I och med att föreliggande uppfinning avser en relativt trycket mycket vek tätningsring kommer denna ring att" redan vid lågt tryck komprimeras och bilda en från ini- tialtätningsytan allt mer konisk tätningsyta, som vid l0 15 20 25 30 35 8202564-4 ll - stödytan mot den avtätade trycksidan har sitt minsta spel. Detta spel kommer i föreliggande uppfinning att bli så litet att det ligger i samma storleksordning som profildjupet för slipade ytor. Speciellt vid de högsta använda trycken blir spelet så litet att man tvingas sätta krav på motstående tätningsytors profil- djup. Detta för att förhindra att dessa tar i varandra och således det avtätade mediet kan strömma enbart i den spalt som bildas mellan respektive ytprofils lägsta dalar och högsta toppar, se fig. 8. Den strömningstek- niskt sett bildade spalthöjden hmin måste således, förenklat uttryckt, vara större än summan av de båda samverkande tätningsytornas profildjup. Visserligen fylles ytan till viss del igen av mediet, vilket ofta kemiskt förenar sig med tätningsytorna, t.ex. tvålar i samband med stålytor och mineralolja, men klart är att god funktion, dvs. låg friktion kräver ytfinhet för båda tätningsytorna som är lägre än den ringspalt, som kan uppstå. Vid praktiska lösningar enligt uppfinningen, t.ex. i ventiler, är minspelet under l mikrometer, vilket kräver att samverkande tätningsytor har en ytfin- het med profildjup av cirka 0,5 mikrometer vardera för att friktion skall kunna förhindras.

Vidare bör observeras vid uppfinningen att vid tillverk- ning av ventilkropp och/eller ventilspindel jämte ring- spåret ej så stora vinkelfel uppstår relativt anligg- ningsytor oflitätningsytor att ringens konicitet relativt samverkande tätningsyta elimineras.

I fig. 9 visas schematiskt en andra tänkbar utförings- form av uppfinningen som skiljer sig från den tidigare beskrivna enbart därigenom, att ringens utsida 29 i tvär- snitt erhållit cirkelform, vilket gör att ringen i sin högra sida anligger mot spåret utefter en mycket liten ringformig yta och med kraftvektorn 30 riktad mot cirkel- centrum. Ringen kommer således att förvrida sig på så sätt som tidigare beskrivits. 82Û2561í-fš 10 15' _20 25 30 35' 12 I fig.]p visas en tredje utföringsform och denna skiljer' sig däri, att i stället för att anordna ansatsen på ringens ena vertikala sida ansatsen 28 är förlagd i spårets insida 11 intill spindeln.

I fig.1J.visas en fjärde utföringsform och såsom kanske redan tidigare varit självklart gäller att i stället för att förlägga ringen 8 i ett ringformigt spår i det cy- lindriska hålet ringen kan förläggas i ett ringformigt g spår 37 i spindeln 3. Ringen uppträder på samma sätt som tidigare beskrivits enbart med den skillnaden att ringens lutsida utgör tätningsyta i stället för såsom tidigare ringens insidal Ringen kommer också att vid det utövade hydrauliska trycket att expandera i stället för att komprimera. Här gäller att förbindningen mellan de olika tryckkanalerna utgöres av spår i ventilhuset.

I det tidigare har beskrivits några utföringsformer. Det skall framhållas att ytterligare utföringsformer givet- vis förefinnes och särskilt gäller detta ringens form förutom just tätningsytans form. Sammanfattningsvis kan sägas, att ringen kan utformas i mycket små dimen- sioner i förhållande till spindel och cylinderlopp.

Det är ensträvan att anpassa ringens slankhet till de hydrauliskt verkande krafterna så,att ringen bibehåller ett visst minsta avstånd till samverkande tätningsytan.

Man får således en slags flytande tätningsring och man nyttjar hydrauliska krafter i stället för mekaniska kraf- ter får tätningsfdnktionen. Man riskerar ej låsning mellan spindel ocfi cylinderlopp och de styrkrafter som måste anbringas påïspindeln för manövreringen är ytter-_ ligt§små i förhållande till vad som tidigare är känt I kazxšííppstå. I förhållande till tiaigare känaa tätninga- rinåär så tätar tätningsringen enbart i en riktning men detta är inte någon nackdel i de applikationer som tät- ningsringen är avsedd för. Ringen har således ett litet begynnelsespel, dvs nolltrycksspel som förändras när 10 15" 8202564-4- 13 . tryckfallet lägges över ringen så att spelet minskas, dvs spalthöjden blir mindre och därmed uppstår mindre läckage, dock utan att spelet minskar till noll. Kontakt uppstår ej mellan ring och samverkande tätningsyta. Den koniska spalten som förefinnes centrerar ringen till ett nära koncentriskt läge genom att den tryckfallsobalans som uppstår vid excentriskt läge ger en högre resulte- rande kraft i radiell riktning än den friktionskraft som den axiella kraften förorsakar när ringen förskjutes radiellt. ' Det skall också.framhål1as att ovanstående beskrivna 'utföringsformer hänför sig till tätning mellan slid (spindel) och slidlopp vid slidventil. Tätningsanord- ningen enligt uppfinningen är dock användbar vid många andra applikationer. Därvid kan nämnas kolvpump och svivel, vid vilken senare rörlighet mellan spindel och oylinderlopp förefinnes i rotationsled.

Claims (7)

8202564-4 14 PATENTKRÅV:

1. Tätningsanordning för tätning i en riktning mellan sam- verkande ytan av en cylindrisk hålighet och mantelytan av en däri rörlig spindel, varvid endera ytan är försedd med ett ringspår i vilket är inlagd en tätningsring, som har någon rörlighet i axiell och radiell riktning och som skall minimera fluidumläckage i axiell riktning mellan de sam- verkande ytorna, varvid ringen vid anordnade i spår i den cylindriska håligheten har tätningsytan förlagd runt ringens insida och vid anordnande i spår i spindeln har tätningsytan förlagd runt ringens utsida, varvid ringens tätningsyta är svagt konisk och är så förlagd, att tät- ningsytan vid samverkan med endera av hålighetens och spindelns tätningsyta bildar en spalt, som har minskande höjd (>0) i riktning mot den sida av ringen som avtätning skall ske mot, dvs i läckagets flödesriktning, k ä n n e - t e c k n a d av att ringen (8) har små tvärsnittsdimen- sioner i förhållande till spindeln (3) och omslutande hålig- het (2), att ringen har stor slankhet, som möjliggör dia- meterförändring (komprimering eller expandering) genom på- verkan av dimensionerande fluidumtryck över ringen i ra- diell led. och att ringen är av styvt material som ger enbart försumbar formförändring av tvärsnittet vid nämnda diameterförändring, att ringens (12) tätningsyta är för- sedd med minst ett runtomgâende spår (33) och att samver- kande tätningsytor har så fin ytprofil att summan av de- ras profildjup är mindre än nämnda spalts minsta mått vid högt tryck samt att ringen (8) vid sistnämnda sida anlig- ger mot spårets radiella insida (11) utefter en stödyta (10), som är ringformad med väsentligt mindre höjd än ringens tvärsnittshöjd och som är förlagd angränsande till tätningsytan (12), så att ringen kan förvridas ur sitt centrumplan, varjämte nämnda stödyta har avpassat litet höjdmått i förhållande till ringens axiella mått så att friktionskraften i stödytan övervinnas av på ringens ring- ytor radiellt verkande krafter. 8202564- 4 15

2. Tätningsanordfing enligt krav 1, k ä n n~e t e c k - n a d av att den ringformiga stödytan bildas av en ring- formigtutskjutande ansats (10) på ringens sida.

3. Tätningsanordning enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att den ringformiga stödytan bildas av en ring- formigt utskjutande ansats (28) på spårets axiella in- sida. a

4. Tätningsanordning enligt krav l, k ä-n n e t e c k - n a d av att ringen med mekaniskt medel pressas mot stödytan (10).

5. Tätningsanordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k - n a d av att tätningsringens sektion bildas av en cir-- kelbåge (29) och en rät linje vid tätningsytan, varvid anliggningen sker via den cirkulära ytan med kraftlinjen (30) riktad mot cirkelbågens centrum.

6. Tätningsanordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a d av att ringens axiella mått är 4-12 gånger större än stödytans höjdmått.

7. Tätningsanordning enligt krav 1, varvid tätningsanord- ningen i visst läge för spindeln skall släppa förbi flui- dum i och för reglering, k ä n n e t e c k n a d av att i nämnda läge ringen styres av axiella bommar 5 förläng- ningen av den samverkande tätningsytan.