SE429374B - Feste - Google Patents

Description

Sšëflfiššd-ë 2 Stativet placeras på ett underlag och efter en företagen grovinställning företas en serie små justeringar av azimut- och elevationsvinklarna, vilka justeringar påverkar var- andra, för att tillfredsställande inriktning skall uppnås.

Ett annat känt fäste för parabolantenner ärinne~ fattar ett vinkelböjt maströr på vilket antennen är fast monterad. Maströret monteras vertikalt och antennen vrids så att den i azimutriktningen pekar mot satelliten. Det vinkelböjda partiet har nu sådan förutbestämd lutning re- lativt lodlinjen att antennen förutsätts peka ungefär i den riktiga elevationsriktningen. En anordning för inställ- ,ning av elevationsriktningen finns.

Det första av de ovannämnda kända fästena lämpar sig endast för montering på hustak. Fästet kan inte monteras på en vertikal vägg, en skorsten eller på ett befintligt maströr.

Det andra av de ovannämnda fästena monteras på samma sätt som konventionella maströr och kan således monteras på t.~x. en husgavel. En nackdel med detta fäste är dock att eleva- tionsvinkeln är bestämd av det vinkelböjda maströret och att således rör med olika elevationsvinklar i princip måste tillverkas för orter som ligger på olika breddgrader.

Den föreliggande uppfinningen syftar till att åstadkomma ett fäste av det inledningsvis beskrivna slaget, vilket undviker begränsningarna med de kända fästena, är lätt att installera vid byggnader och byggnadsdetaljer, såsom gavlar, skorste- nar, maströr fundament etc. och som är inställbar i azimut- och elevationsriktningarna, varvid sistnämnda inställningar sker i hög grad oberoende av varandra. De för uppfinningen utmärkande särdragen framgår av de bifogade patentkraven.

Genom att inställningarna i azimut- och elevationsriktning~ arna kan göras i det närmaste helt oberoende av varandra är det möjligt att snabbt företa en noggrann inriktning av ele- snozasà-4 mentet. Sedan elementet grovinställts är det möjligt att genomföra inriktningen av elementet mot den fasta punkten med endast en azimutvinkelfininställning och en elevations- vinkelinställning. Den ordningsföljd, i vilken de tvâ sist- nämnda inriktningarna sker, är viktig. Om man startar med azimutvinkelfininställningen och därefter utför elevations- vinkelinställningen, behöver inga fler inställningar före- tas utan elementet pekar nu rätt mot den fasta punkten. Om man däremot börjar med elevationsvinkelinställningen ocn sedan utför azimutvinkelfininställningen, måste normalt en tillkommande efterjustering ske av elevationsvinkeln innan elementet pekar rätt mot den fasta punkten.

Under azimutvinkelfininställningen och under elevationsvin- kelinställningen är de inställningsorgan med hjälp av vilka inställningarna verkställs självhållande, dvs. det inställda läget rubbas inte t.ex. på grund av en vindstöt eller på grund av att installatören med båda händerna släpper anten- nen eller antennfästet och istället t.ex. kalibrerar ett signalstyrkeinstrument med vars hjälp antenninriktningen genomförs. Hela installations- och inställningsförloppet blir därigenom snabbt, enkelt och noggrant.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare nedan i anslutning till de bifogade ritningarna, i vilka figur l i perspektivvy visar ett fäste enligt uppfinningen, figurerna 2-4 i sidovy- er visar olika monteringar av fästet enligt uppfinningen, figur 5 i planvy ovanifrån, i förstorad skala och i annor- lunda proportioner relativt figur l visar en i fästet ingå- ende balk, figur 6 i plan vy ovanifrån och i samma skala som figur 5 visar en runt balken i figur 5 vridbar platta, figur 7 är en sidovy utmed linjen VII-VII i figur 3, figur 8 i perspektivvy visar en detalj av azimutvinkelfininställ- ningen sett snett underifrån, figur 9 i perspektivvy visar samma detalj som figur 8 men sett snett ovanifrån och med påmonterad pivåtapp, figur 10 i perspektivvy visar eleva- tionsvinkelinställningsorganet, figur ll i plan sektionsvy 8ÜG28584+ visar en detalj av elevationsvinkelinställningsorganet i fig. 10, figur 12 är ett diagram som visar den bana utmed vilken en tänkt central stråle från elementets centrum rör sig i rummet vid inställningen mot den fasta punkten om azi- mutvinkelfininställningen åtföljs av elevationsvinkelinställ- ningen och figur 13 är ett diagram som visar den bana ut- med vilken en tänkt central stråle från elementets centrum rör sig i rummet vid inställningen mot den fasta punkten om man börjar med att inställa elevationsvinkeln.

Figur l visar ett element i form av en parabolantenn l med ett mikrovågshuvud 2. Antennen ansluts till fästet med hjälp av en ringformad hållare 3. I den visade utföringsformen av Ißpfinningenär fästet monterat på ett väsentligen vertikalt maströr 4. Fästet innefattar en axel, som i denna utförings- form av uppfinningen är en hylsa 5, vilken är trädd_över maströret 4. Ett icke visat anhåll, t.ex. ett rörstycke kan vara förankrat i masten 4 för att uppbära hylsan på maströ- ret tills hylsan låsts mot maströret 4 med hjälp av nedan beskrivna låsorgan. Éigur 2 visar hur ett fäste, som är monterat på ett maströr enligt uppfinningen,monteras på taket av ett hus. Vid A är maströret 4 fast monterat på ett stativ, som är fastskruvat på taket. Vid B går maströret genom taket och är förankrat vid en takstol. Vid C går maströret 4 genom taket och är förankrat vid en takbjälke. I fallen B och C är maströret på konventionellt sätt tätat mot yttertaket medhjälp av ett s.k. takstos (ej visat). I fig. 2 är axeln i form av en hylsa, som är trädd på maströret i enlighet med fig. l. I figur 3 visas fästet vara fastsatt vid en skorsten med hjälp av band, som är fastspända runt skorstenen. I varje band sit- ter en konventionell hållare. Fästets axel är här fastsatt vid hållaren med hjälp av konventionella U-bultar D. Genom att lossa dessa U-bultar D kan fästets azimutriktning grov- inställas, varefter U-bultarna åtdras. Axeln behöver i denna utföringsform inte nödvändigtvis vara en hylsa, utan kan t.ex.

^H*fflß H»-_ Vvnwuk' vara en massiv stav. I figur 4 visas hur fästet kan sättas fast på en vägg med hjälp av konventionella konsoler och U~bultar. Genom att lossa på U-bultarna kan grovinriktning i azimutriktningen företas.

Figur l visar övriga huvuddetaljer i fästet enligt uppfin- ningen. En balk 6 är fast anbragt vid, t.ex{ svetsad på, en hållare 7 som i sin tur är fast anbragt vid, t.ex. svet- sad på, hylsan 5. Balkens längdaxel är väsentligen vinkel- rät mot hylsans längdaxel. Som framgår av figur 5 är hylsan 5 förlagd osymmetriskt utmed balken för att ge plats åt mik- rovågshuvudet 2 (jfr. fig. 1). I det fall antennen saknar mikrovågshuvud är hylsan lämpligen förlagd symmetriskt, dvs. mitt på balken 6. Genom att vrida hylsan 5 runt maströret 4 grovinriktas antennen i azimutriktningen. Grovinställning- en sker således över ett omrâde från 0-3600. Hylsan låses i den grovinställda azimutvinkeln (som räknas i förhållande till en fast riktning, t.ex. norr) medelst två låsskruvar 8 och 9 placerade upptill respektive nedtill på hylsan. Var- je låsskruv är gängad i var sin mutter, som är svetsad på hylsans mantelyta och som går genom en inte visad öppning i hylsans vägg, vilken öppning ligger mittför muttern.

En platta 10, t.ex. L-profilbalk, är ledbart uppburen av bal- ken 6 vid en vridtapp ll (jfr. fig. 6) i form av en vid plattan svetsad bult, som sträcker sig uppåt genom en mot- stående öppning 12 (fig. 5) i balken 6. Plattan 10 hänger således i balken 6 med hjälp av en inte visad mutter och är vridbar relativt balken. I vardera änden av plattan 10 är en mutter 13 respektive 14 (fig. 6) fastsvetsad med muttrar- nas längdaxlar liggande i horisontalplanet. Muttrarnas pla- cering är sådan att en tänkt linje 15, som sammanfaller med muttrarnas längdaxlar skär längdaxeln för vridtappen ll, dvs. vridningscentrum för azimutvinkelfininställningen. vardera muttern är avsedd attnoüægavar sin däri gängad pivâtapp 16.

Pivåtapparnas längdaxlar ligger således i gränsytan mellan 539532338-11 plattan lä och balken 6- Två motstående fästvinklar 17 (fig. 1 och fig. 9) är fast förbundna, t.ex. skruvade if hållaren och är vridbart anordnade på pivåtapparna 16, var- igenom parabolantennen således är vridbart förbunden med fästet och kan vrida sig runt axeln 15 för inställning av elevationsvinkeln och, såsom omnämnts ovan, runt den väsent- ligen vertikala vridtappen ll för fininställning av azimut- vinkeln. Den relativa vridningsrörelsen mellan plattan och balken åstadkommes med ett azimutvinkelfininställningsorgan 18 i form av en inställningsskruv 19 (jfr. fig. 8 och 9), som sträcker sig mellan plattan och balken och som är led- bart förbunden med plattan 10 och med balken 6 i var sin led- tapp 20 respektive 21. Ledtappen 21 är ledbart anordnad i ett utvidgat parti 22 på balken 6 och inställningsskruven är gängad i en inte visad öppning, som sträcker sig radíellt tvärs genom ledtappen 21. Den främre spetsen av inställninge- skruven 19 har ingen gänga utan är slät och sträcker sig ge- nom en likaledes radiellt, genomgående, inte visad öppning i ledtappen 20. Den främre spetsen är vridbar i denna öppning men är förankrad mot axiell rörelse relativt ledtappen 20 medelst en inte visad kulled eller medelst på ömse sidor om denna anbragta låsbrickor, saxsprintar eller dylikt (inte visade). Ledtappen 20 är vridbart anordnad i en borrning i en tunga 23, som skjuter ut från muttern 13. I inställninga- skruvens motsatta ände sitter en plan inställningsratt 24. Av ovanstående framgår att azimutvinkelfininställningsorqanet är självlåsande (självhämmande).

Istället för det visade organet 19-24 för åstadkommande av relativrörelse mellan blaken 6 och plattan 10 kan t.ex. en i båda ändar ledbart fastsatt vantskruv användas. Även en vridbar kamskiva, t.ex. excenter kan användas för att åstad- komma denna rörelse, varvid i sistnämnda fallet balken och plattan är förspända mot varandra, t.ex. med hjälp av en skruvfjäder. 8OÛ2838-fi 7 Den fininställda azimutvinkeln låses med hjälp av två bult- förband (fig. 5 och 6) anordnade på var sin sida om vrid- I tappen ll. Varje bultförband går genom en öppning 25 i plat- tan 10 och en sektorformad öppning 26 i balken 6. Sektorer- nas centrum går genom vridtappen ll. Av figurerna 8 och 9 framgår att varje bultförband innefattar en bult 27 och en låsmutter 28. Under azimutfininställningen är muttrarna los- sade och efter avslutad fininställning dras de åt, varvid plattans 10 överyta låses mot underytan av balken 6.

Ett elevationsvinkelinställningsorgan 29 (fig. l och 10) sträcker sig mellan antennen l och hylsan 5 samt är ledbart förbundet med var och en av dessa enheter; vid hylsan medelst en ledtapp 30 och vid antennen medelst en kulled 31. Inställ- ningsorganet är utfört i form av en inställningsskruv 32 som är gängad i den i en lagerhylsa 33 vridbara ledtappen 30.

Lagerhylsan 33 är stelt förbunden, t.ex. svetsad, i hylsan 5.

Ledtappen 30, visad i detalj i fig. ll, består av en gängad tapp med ett utvidgat huvud 34. En borrning 35 går tvärs genom det utvidgade huvudet 34 och i denna borrning är inställ- ningsskruven 32 gängad. Mittför borrningen 35 finns avlånga genomgående öppningar 36 upptagna i mantelytan av lagerhylsan 33 så att inställningsskruven är vridbar ett stycke runt la- gerhylsans längdaxel. Ledtappen 30 kan låsas mot rotation re- lativt lagerhylsan 33 med hjälp av en mutter 37, som är gäng- ad i änden av ledtappen 30.

Kulleden 31 (fig. 10) innefattar en kula 38, som är fast för- bunden, t.ex, fastskruvad, i den främre spetsen av inställ- ningsskruven 32. Kulan 38 är inspänd mellan två plattor 39, 40, var och en försedd med koniska eller sfäriska fördjup- ningar, i vilka kulan vilar. Plattan 40 som kan vara en inte- grerad del av parabolantennen är fastsatt vid hållaren 3, t.ex. genom skruvning. Plattan 40 kan även vara en integrerad del av hållaren 3. Medelst en låsskruv 41, som går genom plat- tan 39 med spel och som är gängad i endast den undre plattan 40 kan kulans 38 ställning låsas fast mellan plattorna 39, 40.

Vid inställning av elevationsvinkeln lossas först muttern 37 och därefter lossas kulleden med hjälp av låsskruven 41.

Inställningsskruven 32 roteras därefter genom vridning av ett i änden fastsatt handtag Ä2 tills maximal signalstyrka erhålls från antennen. Därefter låses kulleden 31 och sist låses ledtappen med muttern 37.

På kulleden verkar endast axiella krafter, dvs. krafter rik- tade i den axiella riktningen för inställningsskruven. Inga sidokrafter verkar på kulleden, eftersom alla sådana krafter upptas av den tvärgående balken 6. Kulleden är nödvändig för att ta upp rörelsen runt axeln AZf, beskriven nedan(och in- ställningsskruvens vinkelförändring.

Istället för det ovan visade elevationsvinkelorganet 29 kan man använda en vantskruv, som är ledbart fastsatt i antennen respektive axeln.

Såsom längdföränderligt element motsvarande inställninge- skruven 32 kan man även använda två mot varandra liggande stavar, rör etc. försedda med genomgående hål, vilka förs mittför varandra, varefter ett lâsorgan, t.ex. sprint, bult- förråd etc. förs in genom de två mittför varandra belägna hålen och fixerar den inställda elevationsriktningen.

Av ovanstående beskrivning framgår det tydligt att grovin- ställningen av azimutvinkeln sker runt en axel, betecknad med AZg i figur l, som sammanfaller med hylsans 5 längdaxel, medan fininställningen av azimutvinkeln sker runt en annan axel, betecknad med Azf i figur l, vilken går genom vridtap- pen ll och kulleden 31. Genom att axeln 15, runt vilken ele- mentet vrids vid inställningen av elevationsvinkeln, går ge- nom vridtappen ll och genom att axeln 15 ligger i gränsytan mellan balken 10 och plattan 6, kommer en tänkt central stråle, som utgår från antennen, att vid manövrering av ele- vationsinställningsorganet peka mot en punkt i rymden som då rör sig utmed en lodrät linje. Detta innebär att inställning- 8{ï(u ' 'vvuiçvíl 1-51 9 arna i azimut- och elevationsriktningarna är i hög grad oberoende av varandra. Detta illustreras tydligt i sam- band med figurerna 12 och 13, som visar den bana en tänkt central stråle från antennen tillryggalägger i rummet från en punkt X, som motsvarar den punkt där man hamnar när an- tennen grovinställts i azimut- och elevationsriktningarna, till en punkt 0, som motsvarar den fasta punkten i rummet (= rymden) mot vilken antennen skall riktas. Azimutvinkel- fininställningsorganet har i utgångsläget balken 6 anord- nad parallellt med plattan 10, dvs. vridningsvinkeln mel- lan dessa enheter är noll. Vid vridning av plattan 10 re- lativt balken 6, dvs. vid azimutvinkelfininställningen föl- jer den tänkta centrala strâlen den med streckade linjer mar- kerade parabolformade banan i rummet.

Enligt figur 12 företas först en azimutvinkelfininställning från punkten X tills antennen pekar rakt under den fasta punkten 0 (vilket ger sig till känna genom maximal signal- styrka uppmätt på en fältstyrkemätare), varvid den centrala strålen följer den av pilen 43 markerade banan. Därefter fö- retas elevationsvinkelinställningen från spetsen av pilen 43 upp mot den fasta punkten O, varvid den centrala strålen följer den av pilen 44 markerade banan (när maximal signal- styrka erhålls, har punkten O påträffats). Skulle nu axeln eller hylsan 5 inte vara absolut lodrätt anordnad utan luta en vinkele( mot vertikalen, skulle den centrala strålen vid den sistnämnda inställningen röra sig utmed den streckade linjen i figur 12, vilken streckade linje likaledes bildar vinkelnxi mot vertikalen (markerad med punktstreckad linje).

Om man vid inriktning av antennen från punkten X till punk- ten 0 istället börjar med elevationsvinkelinställningen från punkten X upp till i höjd med punkten 0, varvid den centrala strålen beskriver den av pilen 45 markerade banan och sedan gör azimutvinkelfininställningen, varvid den centrala strå- len följer den av pilen 46 markerade banan, uppstår ett ele- vationsvinkelfel A , vilket måste korrigeras med en förnyad

Claims (9)

10' elevationsvinkelinställning, från spetsen av pilen 46 till punkten 0, varvid den centrala strålen följer den av lilen 47 markerade banan. I detta fall erfordras således (bortsett från grovinställningen av elevations- och azimutvinklarna) tre inställningar mot endast två om man förfar på det i fi- gur 12 illustrerade sättet. Den ovan beskrivna utföringsformen av ufiëïinninqen kan på många sätt modifieras och varieras inom ramen för uppfin- ningens grundtanke Patentkrav
1. l. Fäste för ett element (l), som skall bibringas en fast inriktning. Fästet är avsett att anbringas vid en byggnad, byggnadsdetalj, fundament etc. Det utmärkande för fästet är en axel (5), som är anordnad dels vridbart i och dels väsent- ligen lodrätt vid en hållare (4), som i sin tur är monterad vid byggnaden eller motsvarande, varvid bildas ett azimut- vinkel-grovinställningsorgan. Ett azimutvinkel-fininställ- ningsorgan (18) innefattar dels en platta (10), som är vrid- bart monterad vid en på axeln (5) fast anbragt, tvärgående balk (6) och som vrider sig runt en mellan balken och plat- tan anordnad vridtapp (ll) och dels ett organ (l9-24) fiír vridning av plattan relativt balken runt vridtappen. Elemen- tet (l) är vridbart monterat vid plattan medelst två pivå- tappar (16), vilkas längdaxlar sammanfaller med oflxskär-vnüt tappens (ll) längdaxel. Ett längdföränderligt elevations- vinkelinställningsorgan (29), som på i och för sig känt sätt sträcker sig mellan en punkt på elementet (ll) och en på axeln (5), är ledbart fastsatt i var och en av dessa gunk- ter. Ledpunkten vid elementet medger vridning av elementet i azimut- och eleveringsriktningarna, varigenom vid manövre- ring av azimutvinkelfüiinställningsorganet (6,l0,ll) elemen- tet (l) vrider sig runt en tänkt axel (Azf) som går genom vridtappen (ll) och elevationsvinkelinställningsorganets led- CD CD CD 5) LJ QQ šü I -P* ll punkt vid elementet.
2. 2. Fäste enligt krav 1, i vilket pivåtapparnas längdaxlar ligger i gränsytan mellan plattan (10) och balken (6).
3. 3. Fäste enligt krav l eller 2, i vilket axeln är en hylsa (5).
4. 4. Fäste enligt krav l, i vilket organet (19-24) i azimut- vinkelfininställningsorganet (18) innefattar ett längdför~ änderligt organ, t.ex. en fininställningsskruv (19), som sträcker sig mellan plattan (10) och balken (6) och som är ledbart fastsatt såväl i plattan som i balken.
5. 5. Fäste enligt krav l, i vilket elevationsvinkelinställ- ningsorganet innefattar en inställningsskruv (32).
6. 6. Fäste enligt krav 1, i vilket en låsanordning för lås- ning av fästet med därpå fastsatt element i det fininställ- da azimutläget, iflnefaïtar 'två mmståafiæ bultförband (27, 28), vardera sträckande sig mellan plattan och balken genom var sin sektorformad, genomgående öppning (26), vilken sek~ tor har vridtappen (ll) som centrum.
7. 7. Fäste enligt krav 3, i vilket elevationsvinkelinställ~ ningsorganets inställningsskruv (32) är ledbart uppburen vid hylsan medelst en ledtapp (30) eller en kulled.
8. 8. Fäste enligt krav 7, i vilket inställningsskruven (32) i sin mot antennen vända ände är fast förenad med en kulled (31) avsedd att fastsättas i elementet i nämnda punkt.
9. 9. Fäste enligt krav l eller 3, i vilket azimutvinkelgrov- inställningsorganet innefattar åtminstone en genom hylsväg- gen sig sträckande låsskruv (8,9) eller åtminstone en U-bult (D) som på losstagbart sätt klämmer fast axeln mot hållaren.