SE428740B - Metod att skapa magnetiserade omraden i ett magnetiskt material som skall anbringas intill ett halsparti pa ett katodstaleror - Google Patents

Description

-7807945-6 sträleröret enligt fig. 1, varvid fig. 2 åskådliggör statisk konver- gens och färgrenhet hos tre in-line-strålar i katodstråleröret enligt fig. 1, fig. 5 visar en magnetiseringsanordning inkluderande ett fler- tal ledarvarv placerade kring halspartiet hos katodstråleröret enligt fig. l, varvid denna magnetiseringsanordning kommer till nytta då det gäller att tillämpa förfaringssättet enligt uppfinningen, fig. 4 och 5 är tvärsektionsvyer av magnetiseringsanordningen enligt fig. l, fig. 6 är en perspektivvy med en del av katodstråleröret och det magnetiska materialet avlägsnade så att man ser den del av magnetiseringsanord- ningen enligt fig. l som kommer till användning då det gäller att upprätta färgrenhet, fig. 7 åskådliggör magnetfältlinjerna och -krafterna som alstras av den i fig. 6 visade delen av magnetiserings- anordningen i fig. 1, och fig. 8-10 visar kopplingar för tillförsel av ström till magnetiseringsanordningen enligt fig. l för tillämpning av förfaringssättet enligt uppfinningen.

Enligt fig. 1 är ett magnetiskt material bestående av en mag- netiserbar remsa eller en hylsa 20 placerat intill ett halsparti 21 på ett katodstrålerör 22. Remsan 20 är tillräckligt lång för att den skall kunna lindas kring halsen 2l på så sätt att endast ett ringa gap finns kvar så att materialöverlappning inte uppträder. Det magne- tiska materialet i remsan 20 kan bestå av konventionell bariumíerrit blandad i ett bindematerial av gummi eller plast. Remsan 20 kan hållas fast i förhållande till halsen 21 medelst liming eller genom att man lindar en tunn omagnetisk tejp kring remsan.

Katodstråleröret 22 inkluderar tre elektronkanoner 24, 25 och 26 av in-line-typ för alstring av blå, gröna resp. röda elektron- strålar. Grönelektronkanonen har såsom ett exempel lagts utefter rörets mittaxel 55. För att man skall erhålla ett raster anbringas en av- böjningsanordning 27, som kan omfatta konventionella horisontal- och vertikallindningar, kring halsen 21. Statisk konvergens eller mitt- konvergens uppnås, såsom är åskådliggjort av den i större skala visade tvärsektionsvyn 99 i fig. 2, när alla tre in-line-strålarna skär var- andra i planet för en skuggmask 61 genom en lämplig öppning 62 och därvid slår an mot en gemensam fosfortregrupp hos en fosforskärm 67 som är avlagrad på en frontplatta 63 hos katodstråleröret 22. Färg- renhet uppnås när var och en av de tre in-line-strålarna endast slår, en mot sin enskilda färgfosforrand 6H, 65 eller 66. Det bör observeras att vart och ett av elektronstrålarnas elektronpunktomràden kan om- sluta mer än en fosforrand i motsvarande färg, ehuru detta inte är 7807945-6 visat i fig. 2.

För att alla tre elektronstrålarna skall konvergera statiskt bildas permanentmagnetiserade områden med lämplig polaritet och pol- styrka i magnetremsan 20. För att dessa områden skall bildas placeras en magnetiseringsanordning 28 kring magnetremsan 20 pà det i fig. 1 visade sättet. Såsom framgår av fig. l, 4 och 5 innefattar magnetise- ringsanordningen 28 ett ringformigt hus 29 av omagnetiskt material, i vilket en första grupp håligheter eller kaviteter 101-112 är be- lägna, vilka är anbragta i ett första plan vinkelrätt mot mittaxeln 53, varjämte en andra grupp håligheter 201-208 är anbragta i ett andra, angränsande parallellt plan vinkelrätt mot mittaxeln 53. I varje hålig- het är en solenoidlindning placerad, varigenom första och andra lind- ningsgrupper 501-312 resp. 401-408 erhålls. I var och en av lindningar- na ingår uttag (icke visade) som kan mottaga en magnetiseringsström för alstring av de permanentmagnetiserade områdena.

Såsom är visat i tvärsektionsvyn enligt fig. 4 omfattar i det första axialplanet den första gruppen lindningar första och andra lindningssatser. I den första satsen ingår sex lindningar 301-506, vilka är belägna med lika inbördes vinklar lika med 600 kring halsens 21 omkrets, varvid lindningen 301 är belägen på halsens 21 vertikala azel 60. Den andra satsen omfattar ytterligare sex lindningar 307-312 med inbördes vinklar lika med 600 kring halsen 21, varvid de enskilda lindningarzia i den andra satsen växlar i sitt vinkelläge med var sin lindning i den första satsen och lindningen 307 är belägen 500 åt höger om den vertikala axeln 60.

Såsom är visat i tvärsektionsvyn enligt fig. 5 omfattar den andra gruppen lindningar tredje och fjärde lindningssatser. Den tredje satsen omfattar fyra lindningar 401-404, vilka är belägna med lika vinklar om 450 kring halsen 21, varvid lindningen 40l är belägen 45” till vänster om vertikalaxeln 60. Den fjärde satsen omfattar ytterligare fyra lindningar 405-408, varvid en lindning är belägen +l5° resp. »l5° från den vänstra och högra sidan om in-line-axeln 50.

Såsom framgår i kretsen enligt fig. 9 är lindningarna i var och en av de tre första satserna 501-306, 507-312 och 401-404 samman- kopplade på så sätt att strömmen flyter i motsatt riktning i på var- andra följande lindningar inom satsen och flyter i samma riktning i alla lindningarna 405-408 i den fjärde satsen.

Såsom är beskrivet mera fullständigt i den första av de in- ledningsvis nämnda amerikanska patentskrifterna medför koppling av 7807945-6 magnetiseringsström till den första satsen lindningar 301-306, med lindningskopplingen utförd på det beskrivna sättet, att permanent- magnetiserade områden uppstår i remsan 20, vilka alstrar ett sexpoligt eller den tredje övertonens inre magnetfält för åstadkommande av en likriktad horisontalrörelse hos de båda yttre in-line-elektronstrålar- na. På likartat sätt medför koppling av magnetiseringsström till den andra satsen lindningar 307-312 att man erhåller ett sexpoligt inre magnetfält som är vridet vinkeln 300 i förhållande till fältet som bildas medelst den första satsen, varigenom vertikalrörelse hos de båda yttre in-line-elektronstrålarna i samma riktning erhålls.

Om man kopplar magnetiseringsström till den tredje satsen lind- ningar 40l-404 bildas i remsan 20 permanentmagnetiserade områden som alstrar ett fyrpoligt eller den andra övertonens inre magnetfält, var- vid man erhåller en motriktad horisontalrörelse hos de båda yttre in-line-elektronstrålarna. Kbppling av magnetiseringsström till den fjärde satsen 405-408 ger upphov till ett inre magnetfält med jämna övertoner för åstadkommande av motriktad vertikalrörelse hos de båda yttre in-line-elektronstrålarna.

Då magnetiseringsenheten 28 kan åstadkomma horisontalrörelse och vertikalrörelse hos de båda yttre elektronstrålarna i lika rikt- ning resp. motsatta riktningar blir det möjligt att åstadkomma statisk konvergens av de båda yttre elektronstrålarna på den centrala strâlen.

För att upprätta färgrenhet hos alla tre in-line-elektron- strålarna inkluderar magnetiseringsanordningen 28 ett strömledar- arrangemang som är beläget i ett tredje plan vinkelrätt mot mittaxeln 53. Såsom framgår av fig. 1 och 6 är i det ringformiga huset 29 fyra strömledare 30-33 inbäddade, varvid dessa strömledare är formade på så sätt att de sträcker sig tangentiellt i förhållande till halsens 21 omkrets. Tvärsektionen hos de enskilda ledarna kan vara antingen cirkulär eller kvadratisk. Distansorgan 97 och 98 håller isär trådarna och 31 i förhållande till trådarna 32 och 33.

Förbindningstrådar 34 och 35 sammankopplar ändarna hos trådarna och 33 resp. 31 och 32. Trådarnas 30 och 31 andra ändar samman- kopplas medelst en förbindningstråd 36. Trådarnas 32 och 33 andra ändar är anslutna till var sin uttagstråd 37 resp. 38. Magnetiserings- ström kopplas till uttagstrådarna 37 och 38 för att alstra permanent- magnetiserade områden med uppgift att upprätta färgrenhet.

Med den ovan beskrivna trådkopplingen bildar de fyra trådarna två långsträckta strömledarslingor 39 och 40 såsom är visat i fig. 7.

Vardera strömledaren har således sådan form att den sträcker sig tangentiellt utefter halsens 21 periferi. Om strömledarslingorna magnetiseras av en toppmagnetiseringsström I som flyter i riktningen för pilarna i fig. 6 kommer strömmen i var och en av strömledar- slingorna att flyta i riktningen som är angiven av pilarna i fig. 7, varvid förbindnings- och uttagstrådarna 54-58 är funktionsmässigt representerade av ändlindningsvarven 41-ÄÄ.

Såsom är beskrivet mera fullständigt i den andra av de inled- ningsvis nämnda amerikanska patentskrifterna alstrar magnetiserings- strömmen magnetiserade områden i magnetremsans material, vilka områden i sin tur ger upphov till delbildlinjerna 45-47 i fig. 7, vilka skär elektronstrâlarna från elektronkanonerna 24-26 utefter in-line-axeln 51. Delbildlinjerna eller fältlinjerna ger upphov till horisontal- krafter och rörelser 48-50 för att upprätta färgrenheten hos de tre in-1ine-elektronstrålarna. - För att man skall erhålla magnetiseringsströmmen ger en ström- alstringskrets 70, som är åskådliggjord i fig. 8, magnetiseringsström- pulser vid utgångsuttagen 501 och 502. I kretsen 70 ingår en uppladd- ningskrets som innefattar en uppladdnings/urladdningsomkopplare 71, ett batteri 72 med reglerbar spänning, ett motstånd 75 och en kunden- sator 7Ä. En urladdningsbana för magnetiseringsströmmen inkluderar ett motstånd 75 och en tvåpolig tvåvägsomkopplare 76 för omkastning av strömriktningen.

Magnetiseringsströmpulserna kopplas till en utgångskrets 80, som är åskådliggjord i fig. 9. Denna utgångskrets 80 omfattar en rotationsväljaromkopplare 85 som är ansluten till uttaget 501, vidare ett flertal strömledararrangemang 301-506, 307-312, 401-404, 405-408 och långsträckta strömledarslingor 39 och 40 som är tilldelade magne- tiseringsanordningen 28, varvid varje strömledararrangemang är kopplat till ett uttag hos rotationsväljaromkopplaren 85 och är anslutet till uttaget 502.

Katodstråleröret 22 bringas i drift, och elektronstràlefel, såsom felkonvergens eller felaktig färgrenhet, noteras. Lämpliga strömledararrangemang väljs ut för magnetisering genom rotations- väljaromkopplaren 85. Batteriet 72 inregleras så att det utvalda ström- ledararrangemanget matas med en toppmagnetiseringsström med lämpligt värde för alstring av lämpliga permanentmagnetiserade områden i remsan så att den avsedda mängden korrigeringsrörelse hos elektronstrålen skall erhållas. 78079Å5~6E 7807945-6 Under tillämpning av det ovan beskrivna förfarandet har det visat sig att efter hand som tiden går kan det inträffa att en liten men icke önskvärd mängd felrörelse kan uppstå förutom korrigerings- rörelsen för elektronstràlen, varigenom en liten men icke önskvärd mängd felaktig anslagning hos elektronstrålen blir följden.

Det anses att en betydande del av denna felrörelse förorsakas av avmagnetisering av magnetiska domäner eller zoner i de permanent- magnetiserade områdena hos remsan 20, varigenom en ändring förorsakas i värdena hos den magnetiska flödestätheten vid elektronstrålelägena. 4 Magnetiseringsström som flyter genom ett utvalt strömledar- arrangemang utgör källan för en magnetomotorisk kraft för alstring av ett magnetiserande kraftfält H i remsan 20 intill strömledararrange- manget. Detta magnetiserande kraftfält polariserar de magnetiska domänerna eller zonerna i remsan 20 genom att linjeinställa de magne- tiska momenten hos de elementära domänerna i det magnetiserande kraft- fältets riktning. i Den magnetiserande kraften ger upphov till en magnetisk induk- tion eller flödestäthet B med ett värde som är beroende av materialets permeabilitet. Sedan magnetiseringsströmmen och magnetiseringskraften har upphävts kvarstår en remanent induktion eller flödestäthet Bd i remsan 20, varigenom man erhåller de ovannämnda permanentmagnetiserade områdena. En del av magnetflödet som alstras av den remanenta induk- tionen rör sig i en luftbana som skär elektronstrålarna, varvid resultatet blir ett elektronstrâlförflyttande flödestäthetsmagnetfält för förflyttning av elektronstrålarna på det utvalda förutbestämda sättet.

Värdet hos den remanenta induktionen och följaktligen hos den elektronstrålförflyttande flödestätheten bestäms av skärningen mellan den magnetiserade remsans 20 magnetiska belastningslinje och en karakteristisk B-H-induktionskurva hos det magnetiska materialet i remsan. Denna skärningspunkt eller arbetspunkt bestämmer värdet hos den remanenta induktionen och den elektronstrålförflyttande flödes- tätheten. En lämplig arbetspunkt erhålls ügenom att man väljer ut å en lämplig toppmagnetiseringsström, som tillsammans med kännedom om materialets hysteres bestämmer induktionskurvvärdena. iDet anses att en avsevärd del av den iakttagna felrörelsen härrör från sådana ändringar i arbetspunkten som förorsakas av på- känningar från omgivningen resp. inre påkänningar, såsom exponering för läckmagnetfält, periodiska temperaturändringar, cykliska ändringar 7807945-6 i luftbanereluktansen eller icke fastställda strukturella instabili- teter i materialet självt. Dessa pàkänningar medför att induktions- kurvan följer mindre hysteresslingbanor. Om den ursprungliga omagne- tiserade materialremsan magnetiseras endast av en enda eller av ett litet antal magnetiseringsströmpulser kommer de mindre hysteres- slingorna som induktionskurvan följer inte att bli identiska, efter- som dessa slingor visar en benägenhet att närma sig till ett stabilt tillstånd endast asymptotiskt. Arbetspunkten för det magnetiserade materialet kommer, sedan det har utsatts för dessa påkänningar, att bli olika mot den ursprungliga arbetspunkten som erhålls omedelbart efter det att naagnetiseringsförloppet har genomförts. Det anses att denna ändring i arbetspunkten förorsakar en iakttagbar felrörelse hos elektronstrålarna.

Uttryokt på ett annat sätt anses det att en betydande del av felrörelsen kan beskrivas såsom beroende av avmagnetiseringen av ostabiliserade magnetiska domäner eller zoner i de permanentmagneti- serade områdena hos remsan 20. Den remanenta induktionen som kvarstår efter magnetiseringen alstras av de polariserade zonerna hos de magne- tiserade områdena. En del av den remanenta induktionen alstras av de förhållandevis lätt polariserbara partierna i de magnetiserade om- râdena eller med andra ord av den del av det magnetiska materialet som kan magnetiseras med en förhållandevis ringa magnetiseringskraft.

En komposant i det elektronstrålförflyttande flödestäthetsfältet kommer att ges ett bidrag medelst dessa förhållandevis lätt polariser- bara zoner.

De förhållandevis lätt polariserbara zonerna är också för- hållandevis lätt avmagnetiserbara. Under inverkan av de ovannämnda omgivningspåkänningarna kommer således dessa massor att avmagnetiseras, varvid deras magnetiska moment inte ligger i linje med varandra. Den remanenta induktionen och det elektronstràlförflyttande flödestäthets- fältet kommer att ändras, varigenom felrörelserna hos elektronstrålarna uppstår.

Ett kännetecken hos föreliggande uppfinning utgörs av en metod att skapa magnetiserade områden som är stabiliserade mot av- magnetisering som förorsakas av omgivningspåkänningar eller inre på- känningar. De magnetiserade områdena alstras på så sätt att de för- hållandevis lätt polariserbara eller avmagnetiserbara domänerna inte bidrar nämnvärt till att ge upphov till det elektronstrålförflyttande flödestäthetsfältet. 7807945-6 8 En strömalstringskrets 770 enligt fig. 10 kan utnyttjas vid tillämpning av uppfinningen. Elektronstrålfelen noteras på katodstråle- rörets 22 bildskärm, och felkorrigeringsstrålrörelsens natur och mängd eller omfattning fastställs. Ett lämpligt strömledararrangemang utväljs medelst rotationsväljaromkopplaren 85 enligt fig. 9. Ett lämpligt toppvärde för magnetiseringsströmmen utväljs medelst läget hos en reglerarm 581 hos ett variabelt batteri 579 enligt fig. 10.

Regleringens omfattning kommer att beskrivas nedan.

En initieringssignal kopplas till ett ingångsuttag 574 hos en förspännings- och magnetiseringsstyrenhet 505. En första omkopplings- signal kopplas därefter från ett uttag 588 hos styrenheten 505 till styruttagen hos de styrda omkopplarna 571-573 för sammankoppling av uttagen A och C hos var och en av omkopplarna. En förspänningskonden- sator 582 uppladdas från ett batteri 578 genom ett motstånd 577, var- vid batteriets polaritet väljs på så sätt att kondensatorns 582 ladd- ning såsom ett exempel är visat positiv i förhållande till jord. En magnetiseringskondensator 584 uppladdas med motsatt polaritet mot kon- densatorn 582 från det variabla batteriet 581 genom ett motstånd 580.

En likspänningskälla 507, exempelvis en nätspänning på 120 volt växelström och med nätfrekvensen 60 herz, kopplas till en med skilda uttag försedd primärlindning 509a hos en variabel transformator 509.

Antalet till likspänningskällan 507 kopplade primärlindningsvarv be- stäms genom läget hos en avtagararm 508.

En med uttag försedd sekundärlindning 509b med tio fasta ut- tagspunkter 521-550 är magnetiskt kopplad till primärlindningen 509a.

Sâsom.framgår av fig. l0 är varje fast uttagspunkt kopplad till en enskild kondensator bland tio stabiliseringskondensatorer 541-550 via en bland tio halvvågslikriktardioder 521-550 och ett bland tio mot- stånd 551-540. På varandra följande dioder bland de tio dioderna 521- 550 är polvända i olika riktningar, och de leder således ström i varannan halvperiod hos den inducerade sekundära växelspänningen när uttagen A och C hos omkopplaren 575 är sammankopplade.

Pâ varandra följande kondensatorer bland de tio stabiliserings- kondensatorerna uppladdas till spänningar med växlande polaritet, var- vid laddningen hos den första, längst åt vänster belägna kondensatorn 541 i fig. 10 har samma polaritet som förspänningskondensatorn 582, nämligen positiv polaritet. Varvtalsförhållandet mellan på varandra följande uttagspunkter är fixerat, varför storleken hos spänningen som påläggs över de efterföljande stabiliseringskondensatorerna minskas 7807945-6 med ett visst procentuellt värde. Kbndensatorn 541 har härvid den största spänningen och kondensatorn 550, således den längst till höger belägna kondensatorn i följden, den minsta spänningen. I ett exempel som kommer att ges nedan är spänningens storlek hos varje efterföljande kondensator 92 % av den omedelbart föregående kondensa- torn, vilket innebär att kondensatorn 550 har en spänning, vars stor- lek uppgår till 47,2 % av kondensatorns 541 spänning. Storleken hos den första kondensatorns 541 spänning bestäms av läget hos avtagar- armen 508.

En utgångsledning 590 är ansluten till utgángsuttaget 50l hos utgångskretsen 80 enligt fig. 9,och en utgångsledning 591 är kopplad till jord och till utgångsuttaget 502. Förspänningskondensatorn 582, magnetiseringskondensatorn 584 och stabiliseringskondensatorerna 541-550 är kopplade över utgångsledningarna 590 och 591 genom anod- -katodbanorna hos styrda kisellikriktare 585, 585 och 551-560 med var sin polaritet. När en av de ovannämnda styrda kisellikriktarna grindas till strömledning medelst en lämplig triggerpuls kommer dess korresponderande kondensator att urladdas, dvs. att avge en strömpuls till det utvalda strömledararrangemanget hos magnetiseringsanordningen 28 via utgångsuttagen 501 och 502. När alla kondensatorerna 582, 584 och 541-550 har uppladdats kopplas en ny omkopplingssignal till om- kopplarna 571-575, varigenom uttagen A och C hos var och en av om- kopplarna bortkopplas och uttagen A kopplas till de icke anslutna uttagen D.

En förspänningstriggerpuls kopplas till grinden hos den styrda kisellikriktaren 585 från ett triggeruttag 587 hos styrenheten 505, varvid den styrda kisellikriktaren grindas till strömledning och kondensatorn 582 urladdas. En positiv förspänningsströmpuls kopplas till det utvalda strömledararrangemanget och ger upphov till magneti- serade områden i remsan 20 med magnetiska domäner polariserade 1 en första riktning, Värdet hos batterispänningen 578 väljs med Jämförelse- vis stor storlek och åstadkommer således en förhållandevis stor för- spänningsström, varigenom både de lätt polariserbara och de mera svår- polariserbara magnetiska partierna polariseras i den första riktningen.

En första arbetspunkt upprättas, i vilken den remanenta induktionen, sedan förspänningsströmmen har avlägsnats, har större storlek än vad som erfordras för att åstadkomma korrigeringsstrålrörelsen och t.o.m. vaovsas-6 ...__ _...... __,__ ___ _ __ __ i eventuellt kan ha fel polaritet. 0 För att den avsedda mängden kbrrigeringsstrålrörelse skall er- hållas kopplas en magnetiserande triggerpuls från ett triggeruttag 586 hos styrenheten 505 till grinden hos den styrda kisellikriktaren 585, vilken därvid bringas att bli strömledande och således att urladda kondensatorn 584. En strömpuls med motsatt riktning mot den före- gående förspänningsströmpulsen, dvs. en negativ magnetiseringsström- puls, kopplas till det utvalda strömledararrangemanget. De tidigare polariserade domänerna utsätts nu för en magnetiseringskraft med mot- satt polaritet mot den kraft som har alstrats av förspänningsströmmen, och om magnetiseringskraften har tillräcklig intensitet kommer de magnetiserade zonerna t.o.m. att bli polariserade i motsatt riktning.

Till följd av magnetiseringskraften följer den magnetiska induktionen avmagnetiseringsdelen av den karakteristiska induktionskurvang varjämte den återgår utefter en mindre hysteresslinga när magnetiseringsströmmen avlägsnas, varigenom en andra arbetspunkt upprättas.

' Genom ett lämpligt val av storleken hos magnetiseringsströmmen medelst reglerarmen hos batteriet 581 upprättas den andra arbetspunkten med en remanent induktion med en storlek som är tillräcklig för att man approximativt skall erhålla den önskade mängden korrigeringsstrál- rörelse. 7 För att stabilisera de polariserade magnetiska partierna hos de magnetiska områdena kopplas en serie om tio på varandra följande stabiliserüngsströmpulser från kondensatorerna 541-550 till utgångs- uttagen 501 och 502. Denna serie initieras av en ingångssignal till en stabiliseringssekvensstyrenhet 504 från förspännings- och magneti- seringsstyrenheten 505. Triggerpulser kopplas i tur ooh ordning från triggeruttagen 561-570 till var sin grind hos de styrda kisellik- riktarna 551-560, vilka därvid bringas att leda ström. Serien eller sekvensen är sådan, att den första kondensatorn 541 urladdas, varpå de efterföljande kondensatorerna urladdas tills den sista kondensatorn 550 i serien har urladdats. Enheterna 505 och 504 kan bestå av tid- givare av typen Model 555, som tillverkas av The Signetios Corporation.

Initieringspulsen som påläggs uttagen 574 i enheten 505 kan i själva verket alstras i enheten 505 när uttaget 574 kortvarigt förbinds med jord.

Den första stabiliseringspulsen erhålls från kondensatorn 541 och har 'positiv polaritet, och den är således motrilcäsad den föregående magnetiseringsströmpulsen från kondensatorn 584. Varje på en annan 7aov94s-6 11 följande stabiliseringspuls minskas i sin storlek med ett bestämt procentuellt värde, såsom har förklarats ovan.

Enär på varandra följande pulser med växlande polaritet minskar i sin storlek kommer varje puls som uppträder mot slutet av serien att resultera i att en del förhållandevis lätt polaríserbara eller avmagnetiserbara zoner polariseras i motsats till de förhållande- vis lätt avmagnetiserbara zonerna som har polariserats av den före- gående pulsen. När ett tillräckligt antal pulser med successivt minskande storlek har uppträtt, t.ex. tio pulser, kommer nästan hälften av de förhållandevis lätt avmagnetiserbara zonerna att vara polariserade i motsatt riktning mot den andra hälften av zonerna.

Bidragen hos de förhållandevis lätt avmagnetiserbara zonerna kommer således att elimineras från den remanenta induktionen och sålunda också från det elektronstrålförflyttande flödestäthetsfältet. Endast de zoner som är jämförelsevis svåra att magnetísera bidrar nämnvärt till det elektronstràlförflyttande flödestäthetsfiltret, varvid de magneti- serade områdena stabiliseras mot pàkänningar från omgivningen resp. mot inre pàkänningar. En stabil arbetspunkt upprättas, eftersom endast de zoner som det är jämförelsevis svårt att magnetisera bidrar i nämnvärd utsträckning till den remanenta induktionen.

Eftersom stabiliseringssekvensen effektivt ser till att de lätt avmagnetiserbara zonerna inte bidrar till elektronstrålrörelsen skulle korrigeringsrörelsen som alstras av den tidigare magnetiserings- strömpulsen vara större än vad som i verkligheten skulle behövas, dvs. toppmagnetiseringsströmen bör inregleras så att man erhåller en överkorrigerande rörelse. När sålunda stabiliseringssekvensen utförs och verkan av de lätt avmagnetiserbara zonerna avlägsnas, medför den subtraherings- eller utskakningsrörelse som alstras av detta avlägs- nande, i kombination med den tidigare nämnda överkorrigerade rörelsen, att den önskade nätkorrigeringsstrålrörelsen erhålls.

Omfattningen av den erforderliga utskakningsrörelsen kommer att bli beroende av omfattningen av felrörelse som iakttas när den magnetiserade remsan 20 utsätts för påkänningar från omgivningen.

Ju större felrörelsen är, desto större blir omfattningen av utskak- ningsrörelsen som erfordras för att eliminera de lätt avmagnetiser- bara zonerna som är bildade i ramsan 20. Omfattningen av utskaknings- rörelsen kommer att bestämmas av inställningen hos avtagararmen 508, läget hos uttagen 521-550, och det verkliga antalet stabiliserings- 78079115-6 12 kondensatorer som utnyttjas i kretsen enligt fig. 10.

Magnetiseringsanordningen 28 och remsan 20 är belägna på halsen 21 nära elektronkanonen, elektroderna Gl-G4 (icke visade) och annat mjukmagnetiskt material förhållandevis nära det magnetiska materialet i remsan 20. De magnetiserande fälten som alstras av de skilda strömledararrangemangen sträcker sig tillräckligt långt bort från remsan 20 för att magnetisera detta magnetiskt mjuka material.

Det magnetiskt mjuka materialet är så lätt polariserbart att t.o.m. den från kondensatorn 550 erhållna stabiliseringspulsen med den minsta storleken magnetiserar materialet. Det magnetiskt mjuka materialet ger således också sitt bidrag i form av en komposant i det elektron- strålförflyttande flödestäthetsfältet. Efter hand som tiden_går kommer materialet att bli avmagnetiserat därför att det utsätts för skilda påkänningar, varigenom värdena hos det elektronstrålförflyttande flödestäthetsfältet ändras. En annan betydande källa till icke önsk- värd felrörelse måste alltså elimineras.

Ytterligare en utföringsform enligt uppfinningen eliminerar denna felkälla. Efter stabiliseringssekvensen kopplar styrenheten 504 en initieringssignal till en neutraliseringsoscillator 505. En själv- svängningsdämpad växelströmsinusvâgneutraliseringsström 589 enligt fig. 10 kopplas från utgångsuttagen 575 och 576 till en neutralise- ringsledare 52. Såsom är åskâdliggjort i fig. 5 innefattar neutralise- ringsledaren 52 ett antal strömledarvarv lindade kring halsen 21 och kring magnetiseringsenhetens 28 ringformiga hus 29. Värdena hos neutraliseringsströmen bestäms av ekvationen I = ïmax sin(wt)e't/T' Den maximala strömmen är tillräcklig för att neutralisering och av- magnetisering av det mjukmagnetiska materialet utanför remsan 20 skall ske men är inte så stor att den inverkar på magnetiseringen hos de stabiliserade magnetiserade områdena i själva remsan.

Strömalstringskretsen 770 kan vara utformad på så sätt att de ovannämnda momenten från initieringssignalen, som kopplas till in- gångsuttaget 574, t.o.m. momentet då neutraliseringsströmmen kopplas till neutraliseringsledaren 52 utförs automatiskt och i snabb följd, varvid operatören endast kan iaktta det slutgiltiga resultatet, dvs. operatören kan endast iaktta den korrekta elektronstrålrörelsen. Om elektronsträlfel fortfarande kvarstår upprättas ett nytt inställnings- läge hos armen på batteriet 581, varefter hela förloppet inleds på nytt. 7807945-6 13 Exempel En televisionsmottagare med ett katodstrålerör av in-line-typ med diagonalen 15 tum, avböjningen 90° och en slitsmask med en grön- elektronkanon i mitten utnyttjades. Ultorspänningen uppgick till kV, och elektronkanonseparationen uppgick till 6,6 mm. Halsens diameter var nominellt 29,1 mm.

Magnetremsans 20 längd uppgick till 96,5 m, dess bredd var 17,1 mm, och dess tjocklek var 1,5 mm. Gapbredden var maximalt 2,5 mm.

Remsan bestod av bariumferrit inblandad i ett gummibindemedel med ett B-H-värde lika med minst 1,1 x 10 gauss-örsted, varvid detta material är likartat General Tire Compound 59900 som kan erhållas från General Tire and Rubber Company, Evansville, Indiana, USA.

Parametrarna för magnetiseringsanordningen 28 innefattade följande: varje solenoidlindning i de fyra satserna utgjordes av sju varv koppartråd med dimensionen 20 gauge med lindningsdiametern ,1 mm och lindningslängden 6,55 mm. De långsträokta strömledar- slingorna för renhetskorrigering omfattade fyra slingor, varvid varje slinga bestod av koppartråd med tvärsektionen 29 mm , vidare med en bredd längs mittaxeln lika med 5,7 mm och en längd utefter halsperi- ferin lika med 49,3 mm eller en utdragen vinkel till inom 50 av in- -line-axeln.

Kapaoitansen hos varfie kondensator bland kondensatorerna 582, 58% och 5Äl-550 uppgick till 640 mikrofarad.

Impedansen R+ som vart och ett av strömledararrangemangen har för var= och en av de positivt laddade kondensatorerna och impedansen R_ som vart och ett av strömledararrangemangen har för var och en av de negativt laddade kondensatorerna var följande: Första satsen: R+ = 0,12% ohm; R_ = 0,152 ohm andra satsen: E+ = 0,124 ohm; R_ = 0,152 ohm Tredje satsen: l? = 0,116 ohm; R_ = 0,144 ohm Fjärde satsen: E+ = 0,116 ohm; R_ = 0,144 ohm Strömledarsling- R* = 0,128 ohm; R_ = 0,156 ohm arrangemang för färgrenhetskorri- gering Toppneutraliseringsströmmen Imax = 7 ampere; W = 1000 Hz; T = l sekund.

Spänningen hos batteriet 578 och över kondensatorn 582 då denna är uppladdad = +225 volt. 7807945-6 1A Den maximalt tillgängliga spänningen för batteriet 581 och över kondensatorn 584 då denna är uppladdad = -450 volt.

Läget hos avtagararmen 508 och parametrarna hos spännings- källan 507 och transformatorn 509 valdes så, att spänningen över kondensatorn 541 blev +l6O volt. Lägena hos uttagen 511-520 valdes så, att storleken hos en av stabiliseringskondensatorernas spänning uppgick till 92 satorn. Å av spänningen hos den omedelbart föregående konden- En schackmönstergenerator som var kopplad till televisions- _mottagaren alstrade ett schacktestmönster på katodstràlerörets skärm.

Den statiska felkonvergensen fastställdes genom att man mätte separa- tionen hos de röda och blå vertikal- och horisontallinjerna i för- hållande till de gröna vertikal- och horisontallinjerna vid bild- skärmens mittparti. Följande mätresultat erhölls: RH.L.

O,ë mm över den BH.L. under den gröna Rv.L. till vänster om Bv.L. = = -0,4 mm, dvs. den röda horisontella linjen låg gröna horisontella linjen. = +l,8 mm, dvs. den blå horisontella linjen låg 1,8 mm horisontella linjen. -1,8 mm, dvs. den röda vertikala linjen låg 1,8 mm den gröna vertikala linjen. +0,9 mm, dvs. den blå vertikala linjen låg 0,9 mm till höger om den gröna vertikala linjen.

Omfattningen av korrigeringsrörelsen som erfordras för var och en av satserna beräknades enligt nedan: Fjärde satsen: Tredje satsen: andra satsen: Första satsen: (mH.L. "BH.L.>/2 ='1~1 mm (Rv.L. 'Bv.L.)/2 = '1=5 mm ' En toppmagnetiseringsströmpuls Im = -2194 ampere alstrades därefter. Den erhållna vertikalrörelsen i motsatt riktning uppgick till -6,9 mm, varvid man erhöll en separation av de röda och blå horisontella linjerna lika med +4,6 mm. Det bör observeras att eftersom de röda och blå horisontella linjerna är åtskilda med +4,6 mm i stället för att de konvergerar på varandra torde det vara uppen- bart att den magnetiserade strömpulsen har givit upphov till en över- korrigerad rörelse, vilket har krävts och vilket har beskrivits ovan, varvid överkorrigeringsmängden uppgår till -2,5 mm.

Stabiliseringssekvensen inleds därefter med en första stabili- seringsströmpuls Is = +l§8O ampere. När stabiliseringssekvenaen har fullbordats kommer den magnetiska remsans 20 arbetspunkt att ha ändrats på så sätt att +2,} mm utskakningsrörelse har införts, vari- genom de röda och blå horisontella linjerna bringas att konvergera på varandra.

Det ovan beskrivna tillvägagängssättet upprepas för var och en av de tre återstående satserna, varigenom statisk konvergens av de tre in-line-elektronstrålarna uppnås. värdena hos Ib, Im och Is för de återstående strömledar- arrangemangen är följande: Ib + 2198 ampere; Im - “B75 ampere; Is + 1380 ampere; Ib + 2056 ampere; Im - l98O ampere; Is + 1290 ampere; Ib + 2056 ampere; Im - 1717 ampere; IS + 1290 ampere.

Tredje satsen: Andra satsen: Första satsen:

Claims (6)

vaovsns-6 PATENTKRAV

1. l. Metod att skapa magnetiserade områden i ett magnetiskt material (20) som skall anbringas intill ett halsparti (21) pá.ax katodstrålerör (22), varvid nämnda magnetiserade områden ger upphov till ett elektronstrålförflyttande magnetfält för för- flyttning av åtminstone en elektronstråle i katodstråleröret på ett förutbestämt sätt, varvid som ett första moment alstras ett första magnetiseringsfält som magnetiserar magnetiska zoner i det magnetiska materialet (20) för att skapa nämnda magnetisera- de områden för alstring av det elektronstrålförflyttande magnet- faitet, k :e n n e e e e 'k n e <1 dar-ev, ett nämnde företa magnet- fält har en första intensitet och en första polaritet, ooh av mo- mentet att alstra ett andra magnetfält med en andra polaritet mot- satt nämnda första polaritet, varvid intensiteten hos nämnda andra magnetfält är lägre än intensiteten hos nämnda första magnetfält för att därvid avlägsna en komposant, till vilken bidrag ges av relativt lätt avmagnetiserbara magnetzoner i de magnetiserade om- rådena, varigenom de magnetiserade områdena stabiliseras och be- tydande ändringar i värdena hos det elektronstrålförflyttande mag- netfältet hindras från att uppträda.

2. -Metod enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d _därav, att ett neutraliserande magnetfält alstras i området som omger det magne- tiska materialet för att eliminera en komposant hos det elektron- strålförflyttande magnetfältet, vilken komposant kan alstras av magnetiserat material som kan vara närvarande i separat association med nämnda magnetiska material (20) i nämnda omgivande område.

3. Metod enligt krav l eller 2, k ä n n-e t e c k n a d av de ytterligare momenten att ett flertal magnetiserands fält alstras successivt, om så erfordras, i närheten av det magnetiska materia- let (20), vilka sistnämnda fält växlar i polaritet, varvid successi- va fält bland nämnda flertal magnetiserande fält minskar i inten- sitet i en förutbestämd omfattning, varigenom de stabiliserade mag- netiserade områdena bildas.

4. Metod enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n aud därav, att nämnda första magnetiserande fält alstras av en magnetíserings- anordning (28) som är anbragt intill nämnda magnetiska material (20), vaovsas-s 17 varvid nämnda magnetiseringsanordning (28) är i stånd att aktiveras för att alstra ett magnetiserande fält som polariserar magnetiska domäner i det magnetiska materialet (20) till överensstämmelse med det magnetiserande fältet för alstring av de magnetiserade om- rådena och att nämnda första och andra moment inkluderar magneti- sering av nämnda magnetiseringsanordning (23) för alstríng av nämn- da elektronstràlförflyttande magnetfält, varigenom de magnetiserade områdena stabiliseras och betydande ändringar i värdena hos det elektronstràlförflyttande magnetfältet hindras från att uppträda.

5. Metod enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda ytterligare moment inkluderar magnetisering med en magnetiseringsström, som hör samman med nämnda ytterligare moment, av ett strömledararrangemang (301-306; 307-512; 401-404;a405-408) hos en magnetiseringsanordning, varvid nämnda magnetiseringsanord- ning är anbragt intill nämnda magnetiska material och innefattar åtminstone ett strömledararrangemang (301-306) som är i stånd att magnetiseras av en magnetiseringsström för alstring av nämnda magne- tiseringsfält tillhörande det första momentet, att nämnda magneti- seringsström som hör samman med nämnda ytterligare moment och nämn- da magnetiseringsström för alstring av nämnda magnetiseringsfält hos det första momentet har första resp andra storlekar och ömse- sidigt motsatta strömningsriktningar, och att nämnda strömledar- arrangemang successivt magnetiseras med magnetiseringsströmmar med förutbestämda avtagande storlekar och växlande i riktning.

6. Metod enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att den största storleken hos nämnda neutraliseringsfält som kan före- komma vid nämnda magnetiserade områden är mindre än storleken hos nämnda första magnetiseringsfält vid nämnda magnetiserade områden.